Varje år ställer snön och kylan till problem i ett land som Sverige. Det vet de allra flesta som bor här och det vet också beslutsfattare av olika kulörer. Trots detta verkar människor varje år bli lika förvånade och ilskna över att snön kommer till landet i norr.
Hur många har under månaden som gått inte fått sig till del ett antal olika berättelser om incidenter i tågtrafiken runt om i landet; om SJ-tåg som fastnat, om ersättningstaxibilar, om arga medresenärer och hur förvånade blev de luttrade resenärerna på Tjustbanan när VT berättade att alla de nya tågen var på verkstad en dag i förra veckan?
Medborgarna betalar för att det ska fungera, för att vår kollektivtrafik ska flyta fint, därför är det också lätt att förstå ilskan som uppstår över att det inte dragits lärdomar av förra årets stänga vinter.
Det finns åtskilligt att göra också till den del av trafiken som inte är spårbunden - och det är ju den allra största andelen. För visst är det underligt att lastbilar inte omfattas av samma regelverk kring vinterdäck som personbilar och mindre lastbilar.
Det finns politiska beslut att ta för att minimera risker och faror med väderleken. Men de kanske allra viktigaste besluten fattas inte av någon annan än den enskilde personen - att låta bli att köra i onödan, att ha gott om tid, att hjälpa andra.