Som väntat gick sittande konservative presidenten Nicolas Sarkozy och socialisternas utmanare Francois Hollande vidare till andra valomgången. Hollande vann i söndags med 28,5 procent av rösterna mot Sarkozys 27. Därefter följde Nationella Frontens Marine Le Pens 18 procent, kommunisternas och yttervänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon med 11 och centermannen Francois Bayrou med drygt 9 procent av rösterna. De övriga fem kandidaterna fick vardera under 3 procent.
I en jämförelse med förra presidentvalets första omgång är Sarkozys valresultat en förlust, liksom Bayrous. Däremot stärker socialisterna sig efter ett uselt och ett mediokert resultat 2002 och 2007. Yttervänstern gjorde ett bra val, även om det blev sämre än många opinionsmätningar visade och Nationella Frontens kandidat Marine Le Pen fick sitt partis starkaste valresultat någonsin. Trots att hennes far, partigrundaren och tidigare presidentkandidaten Jean-Marie Le Pen, i 2002 års presidentvalrörelse gjorde ett starkt resultat och dessutom gick vidare till andra valomgången, överträffade söndagens resultat också det i antalet röster. Egentligen är Marine Le Pen valets vinnare utan att vara dess segrare. Att frågan om invandring kommit och kommer att stå högt upp på dagordningen i valrörelsen, även när hon nu inte längre är med i den, är också ett bevis på hennes och partiets ökande inflytande.
Frågan är nu hur valet den 6 maj kommer att gå. Det är unikt att en sittande president som ställer upp för omval kommer tvåa i första valomgången och även om resultatet var ganska jämnt mellan Hollande och Sarkozy, så har Hollande de facto ett övertag. Dessutom är han kandidaten som utmanar en president som inte presterat och levererat som han lovade i förra valrörelsen. Budgetunderskottet stiger, arbetslösheten är fortfarande hög, utanförskapet är stort och internationella kreditvärderingsinstitut har sänkt Frankrikes betyg och hotar med nya sänkningar. Inte undra på att Sarkozy möter kritik. Hollande står för något nytt och lovar, på sant vänstermaner, godbitar åt folket i form av bland annat generösare bidrag och sänkt pensionsålder. Det kan givetvis vara ett sätt att vinna nya väljare på. Men om man genomför denna politik lär det också vara ett sätt att hamna i kön till att bli ett "nytt Grekland".
Nu startar en period för de respektive kampanjorganisationerna att få befintliga väljare att också rösta en andra gång på samma kandidat samt att vinna över väljare som egentligen skulle vilja se någon annan kandidat på presidentposten. Säkert lär många som i söndags röstade på kommunisternas och yttervänsterns kandidat lägga sin röst på Hollande - Jean-Luc Mélenchon har redan uppmanat sina väljare till detta.
Hur Le Pens och Bayrous väljare röstar är däremot något mer osäkert. Garanterat lär merparten av Nationella Frontens väljare lägga sin röst på Sarkozy, inte minst efter presidentens löften om att begränsa invandringen. Men somliga av Nationella Frontens väljare är också proteströster mot sittande presidenten, vilket gör att en del kommer att rösta mot den sittande presidenten och mot etablissemanget genom att ge sin röst till Hollande.
Några långa och utsvävande promenader med den franska statens spenderbyxor lär det dock inte bli - oavsett om presidenten heter Sarkozy eller Hollande. Snarare blir det svångremmen som får åka på.