Inför valet 2014 har Moderaterna nu tillsatt en arbetsgrupp för att utveckla kriminalpolitiken - en av partiets gamla kärnfrågor.
I detta finns mycket att lära av New York. Staden är ett av de främsta naturliga experimenten för brottsförebyggande arbete. Sedan 1990 har kriminaliteten i "The Big Apple" totalt minskat med drygt 80 procent.
Förvisso har brottsligheten minskat i hela USA under samma tidsperiod. Men i New York minskade den dubbelt så mycket, 80 jämfört med 40 procent. Och samtidigt varade nedgången dubbelt så länge; den avtog efter sekelskiftet 2000 för USA som helhet men har fortsatt i New York. Det finns således en särskild framgångsfaktor.
Det började med en professor som hette James Q. Wilson, som utformade en teori som byggde på en i grunden enkel idé: Om en byggnad har en trasig fönsterruta är det en singal om att ingen bryr sig, att det är riskfritt att krossa ytterligare ett fönster. Otrygghet och brott sprider sig. Men krossas inte det första fönstret förblir hela kvarteret tryggt och brottsligheten låg. Teorin kallas därför "Broken Windows" - "Trasiga fönster".
Polisen bör enligt teorin fokusera mindre på grova brott och mer på vad som kallas livskvalitetsbrott. Ett samhälle med ordning och reda blir ett tryggt samhälle. Utan fylleri, graffiti, nedskräpning och ordningsstörande beteende inträffar inte heller misshandel, rån, våldtäkt och mord.
1994 utnämndes William J. Bratton till chef för New Yorks polis och han kom att genoföra Wilsons teori i praktiken. Det sägs att Bratton alltid bar med sig några exemplar av boken Broken Windows för att kunna sätta i handen på den som undrade. Den nye polischefen tillförskansade sig fler uniformerade poliser, gav mer ansvar till lägre chefer och ställde höga krav utan att dribbla med statistik - antalet anmälda brott skulle minska. Nolltolerans var ledordet. Inget fönster fick krossas.
Professor Wilson fick också uppleva hur New York blev en trygg stad innan han gick bort förra helgen. Men hans teori dör inte med honom. Franklin Zimring, professor i juridik, har nyligen utkommit med boken The City that Became Safe (Oxford University Press). Och i denna bekräftar han Wilsons teori: Sedan 1990 minskade varken fattigdom, inkomstskillnader eller drogmissbruk i New York. Skilsmässorna har ökat och ekonomin har gått både upp och ner. Men brottsligheten har sjunkit kraftigt och nästintill konstant. Framgångsfaktorn är fler poliser och deras arbetsmetoder, konstaterar Zimring.
Det är hög tid att också i Sverige omvärdera betydelsen av fritidsgårdar och andra sociala åtgärder, som av allt för många slentrianmässigt antas minska brottsligheten. Först måste brottslingar sluta att betraktas som viljelösa offer för omständigheterna, och i stället behandlas som de förnuftiga och rationella människor de med få undantag är. Sedan kan blicken vändas utåt i världen för att ta lärdom av de metoder som bevisligen fungerat.
Fredrik Reinfeldt sa i veckan att brott för många är den största frihetsinskränkningen i dagens samhälle. Det har han rätt i. James Q. Wilson fick några år före sin död den amerikanska presidentens frihetsmedalj. Den gavs inte utan anledning.