"Vad jag har i min lägenhet, det är ju min ensak". Så säger ormägaren till P1. Själv äger han två svarta mambor. Det vill säga två stycken mycket giftiga och ovanligt aggressiva ormar. Ägaren säger själv att han tar en risk varje gång han hanterar sitt terrarium.
Ormarna är kända för att attackera utan provokation, och deras gift är dödligt.
Den intervjuade mannen är ingalunda ensam. I dag finns det ingen tydlig lagstiftning när det kommer till ormhållning. Enligt EU:s regler får medborgare medföra upp till fem ormar vid resa mellan länderna. Vilken typ av orm det är spelar ingen roll. Därför vet vi inte hur många farliga giftormar som finns i Sverige. Men de finns.
Enligt giftcentralen inkommer årligen runt 30 samtal från personer som bitits av tropiska giftormar. Det vanligaste lär vara att betten inträffar på fredag och lördagskvällar. Kanske handlar det om party-trick som går fel.
Här behövs alldeles uppenbart lagstiftning. Det finns ingen anledning för privatpersoner att inneha giftormar. Risken finns alltid att de rymmer, och svensk sjukvård saknar både kunskap och medel att behandla patienter som bitits av tropiska ormar.
Frågan skulle kunna kopplas till den om kamphundar. Vi lever i ett samhälle där vi måste samsas med varandra, och därför underkastar vi oss till exempel vapenlagar. Varför ska liknande regler inte gälla farliga djur?
Liberala debattörer försöker ofta kväsa frågan om farliga djur genom att hävda att det inte skulle finnas någon möjlighet att bestämma om ett djur är farligt eller ej. Det är säkert rätt att det finns en gråzon. Men alla kan förmodligen hålla med om att det inte är osakligt att benämna en orm med dödligt nervgift, eller en hund som tillhör en ras som avlats fram för strid, som farliga djur.
Innehav av sådana djur bör vara tillståndspliktigt. Den som vill införskaffa djuret får förklara varför. Ytterst få personer lär ha några vettiga argument för att inneha en tropisk giftorm eller en hund framavlad för att bita ihjäl andra hundar.
Dålig självkänsla eller behov av spänning bör lämpligen inte vara acceptabla skäl.