Det är ett av de oklokaste förslag som kommissionen någonsin fört fram. Om det finns en typ av näring som säkert flyttar vid ökade kostnader så är det finanshandeln. Om EU börjar ta ut extraavgifter kommer aktörerna flytta till andra börser. Och europeiska varor kommer att ha ännu svårare att hävda sig på världsmarknaden när priset stiger. Det är bara att säga grattis till Kina.
Vi måste också komma ihåg att skatter på företag inom speciella näringar alltid når konsumenterna för eller senare. EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) påminde i en debattartikel i Dagens Nyheter den 29 september hur det gick med energiskatten. Den sades vara en skatt på företag. Men det är svenska folket som betalat den.
Vidare är förslaget om transaktionsskatt som gjort för att skapa osämja mellan EU:s medlemsstater. Daniel Hannan från engelska torypartiet är en av Europaparlamentets mest vältaliga men samtidigt mest kritiska röster. Han frågade retoriskt var i Europa som flest transaktioner äger rum. Svaret är naturligtvis London. Man börjar nästan undra om inte vissa EU-kommissionärer tröttnat på att ha britterna som medlemmar. Ingen kan väl på allvar tro att britterna skulle vara beredda att offra Londons position som finanscentrum?
Transaktionsskatten skulle också göra europeiska varor dyrare för omvärlden. Vilket land förlorar mest på det? Jo, Tyskland. Merkel pustar just ut efter att ha fått igenom den utökade stabilitetspakten. EU-skepticismen pyr i hela Tyskland, och det med rätta. Tyskarna har fått gå in och betala för andras skörlevnad. Att i det läget föreslå en skatt som i praktiken blir till ett handelshinder för tyska varor på världsmarknaden är minst sagt fräckt.
Förslaget om transaktionsskatt visar på flera olika tråkiga omständigheter. En första är att det finns ledande politiker i EU som inte förstår att en väl fungerande marknad är grunden för välfärd. De vill se en större EU-byråkrati och tror att högre skatter löser trovärdighetsproblem.
EU är både en framgångssaga och ett misslyckande. Framgångssagan handlar om att man lyckats skapa en marknad genom att riva ned handelshinder och gränser. Välståndet och freden det lett till är ett föredöme för hela världen. EU har fungerat bäst när det handlat om att man ta bort byråkrati.
Misslyckanden däremot har kommit då EU skapat byråkrati. Ta fisket och jordbruket till exempel. Där har EU-politiken inneburit en kostnad som aldrig motsvarats av några positiva effekter.
EU-kommissionärerna som förslår att EU ska bygga upp nya hinder kan därför inte ha förstått det europeiska samarbetets väsen. Det handlar om att frigöra konkurrerande krafter. Inte om att beskära.