Regeringens besked att skjuta till ytterligare 200 miljoner kronor till nödlidande på Afrikas horn var både rätt och viktigt men räcker inte.
Biståndsminister Gunilla Carlsson och den svenska regeringen måste börja slå näven hårdare i bordet på Brysselmötena och bygga allianser för förändring av EU:s osolidariska handelspolitik. Det finns anledning att känna stolthet över att Sverige bara i år bidrar med 700 miljoner kronor till en utsatt del av Afrika men det måste alltid vara resultatet som räknas. Biståndspolitiken får inte reduceras till kronor och ören som för stunden lättar samveten i väst men som inte når resultat för att bekämpa svälten i syd.
Inget industriland i världen har någonsin lyckats bli långsiktigt rikt och självförsörjande tack vare bidrag från utlandet. När allt kommer omkring kan bara Afrika rädda Afrika men Sverige och EU kan göra sitt för att rättsstat, marknadsekonomi och institutionella förändringar kommer på plats.
Därför bör EU omedelbart slopa alla sina tullar mot Afrika och införa frihandel som gör både oss och framförallt Afrika rikare. Dessutom måste det skadliga jordbruksstödet bort med dumpningar av matpriser på den afrikanska marknaden. Två viktiga förändringar som måste komma på plats om konkreta resultat ska kunna börja ersätta önsketänkande i biståndspolitiken.