I måndags besökte Fredrik Reinfeldt Frankrikes president Francois Hollande och inte oväntat har de lite olika uppfattningar om bland annat EU:s jordbrukspolitik. Den svenska linjen är att stöden till jordbruket måste minska. Hollande har en typiskt fransk inställning till frågan och kan inte tänka sig en reformering av direktstöden till den för Frankrike så viktiga jordbruksnäringen.
40 procent av EU:s budget eller 350 miljarder kronor är kostnaden för den gemensamma jordbrukspolitiken. Men inom kort kommer den nya långtidsbudgeten för EU och jordbrukspolitiken att läggas fast och troligen kommer stöden till jordbruket att minska.
Trots det ser framtiden ljus ut för lantbruket. Enligt FN:s livsmedelsorgan FAO måste den globala matproduktionen fördubblas till år 2050 om världen ska mättas. Det borde innebära att stadigt ökade livsmedelspriser och en förbättrad lönsamhet för producenterna ligger runt hörnet. Inte bara EU:s utan även USA:s producentstöd till jordbruket borde rimligen avveckla sig självt i takt med att efterfrågan på mat ökar.
Nuvarande EU-politik tar sin utgångspunkt i den överproduktion som dåvarande EG hade att hantera och syftade till att hålla lönsamheten uppe i en överskottssituation, men har nu också blivit ett verktyg för att genomföra unionens miljöpolitik.
I nuläget betalar vi in cirka 30,3 miljarder kronor till EU och får tillbaka ungefär 13 miljarder. Sverige bidrar alltså med 18,3 miljarder kronor netto till EU. Av återföringen är nästan 10 miljarder direktstöd till jordbruket. Utan jordbruksstödet skulle vi alltså inte få tillbaka särskilt mycket pengar till landet.
Om EU lyckas enas om att skära ned jordbruksstödet får inte de sparade pengarna gå in i EU:s budget och till nya utgifter, utan ska naturligtvis gå till att minska medlemsavgiften. Problemet är att det sannolikt inte kommer att hända - EU kommer inte att bantas eftersom det hela tiden väcks nya anspråk på inflytande under förevändningen att unionen måste fördjupas för att hantera den ekonomiska krisen.
Det vore bättre om EU i stället för att envisas med överstatliga ambitioner i stället främjade frihandel och en fungerande inre och yttre marknad.
Det återstår att se om regeringen lyckas få tillbaka några pengar av EU efter budgetförhandlingarna. Även om Folkpartiet ser naivt positivt på ett så kallat mer integrerat EU måste regeringen motarbeta överföringen av makt från medlemsländerna till unionen och i tid försöka banta EU-budgeten. Minskas inte avgiften innebär ju sänkta jordbruksstöd en ökning av Sveriges nettoinbetalning till EU och det vore en helt orimlig ordning.