Det var utrikesminister Carl Bildt som tillsammans med nyvalda språkröret Åsa Romson (MP) och Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin presenterade resultatet av förhandlingarna om Sveriges Libyeninsats vid en presskonferens igår.
Huvuddragen i den nya överenskommelsen är att det blir en bredare insats som riktas mer åt humanitära insatser än hittills, färre Gripenplan kommer att behövas och insatsen kommer att riktas in på flygspaning, en bordningstryrka och personal för informationsinsatser.
Visst går det att ha synpunkter på enskildheter i överenskommelsen, det viktiga är dock att Sverige också efter detta beslut kommer att finnas på plats för Libyens folk.
Socialdemokrater brukar slå sig för bröstet och berätta hur duktiga och stabila de varit under de år partiet abonnerat på utrikesministerposten. De borgerliga har utmålats som vingelpettrar och mindre trovärdiga.
Under de senaste månaderna har den nye partiledaren Håkan Juholt levererat många olika varianter på socialdemokratisk Libyenpolitik. Det har varit svårt att hålla i sär vad som varit det senaste inspelet i diskussionen, huruvida de nya socialdemokratiska koryféerna talar med varandra och om de tänker sig att föra samma politik.
I något av de senaste uttalandena försöker Juholt till och med få det att framstå som att han hållit en rak kurs i frågan. Aftonbladets kolumnist Lena Melin kallade vinglandet "ett generalfel" i gårdagens tidning. Det är lätt att instämma med henne.
Så agerar inte en S-ledare med avsikt att tävla om statsministerposten och så agerar inte en person som vill upprätthålla Sveriges goda anseende utomlands i sådana här sammanhang.
Sverige ska vara ett land att räkna med när det gäller deltagande och stöd i internationella aktioner för att skapa fred och säkerhet i världen. Så har det sett ut och så ska det se ut i framtiden - det handlar om internationell solidaritet i praktiken. Sverige som enskilt land kan vara med och göra skillnad. Den insikten är oerhört viktig att bära med sig.
Nästan lika viktigt är det att svenskt engagemang utomlands stöds av stora delar av riksdagen, vilket nu också görs. Det stryker under att det är ett väl förankrat beslut. Endast de politiska ytterligheterna står utanför överenskommelsen - Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Men till nästa gång det är dags för något liknande så kanske sossegarnityret kan enas om en ståndpunkt så att dementicirkusen slipper svärta ner och äventyra Sveriges trovärdighet på den internationella arenan.