Med rådande majoritet skulle många hävda att det där med politiska sammanslutningar som kommunfullmäktige mest är en fråga om teater. Det vill säga att den socialmoderata koalitionen tillsammans utgör en så pass stark majoritet att oppositionen inte förmår göra något motstånd. Därför är det långt ifrån förvånande att oppositionella galjonsfigurer som Mats Hugosson (C) och Kenneth Hardy Axelsson (FP) känner sig besvikna efter måndagens budgetdebatt. Inte på grund av ambitionerna att långsiktigt höja lärarlönerna eller förnya kommunens datorpark, utan för att majoriteten på förhand bestämt sig och därmed slår dövörat till när oppositionen talar.
Vad man än anser om den saken, känns dramatiken igen från tidigare debatter i kommunfullmäktige. För kvällens överraskning stod emellertid en annan fråga, nämligen den om södra infarten. Majoriteten vill tillföra tre miljoner kronor till det omtalade infrastrukturprojektet som ska råda bot på Västerviks krångliga vägnät, samt underlätta framtida färjetrafik. Dock rör det sig enbart om planering av infarten, vilket innebär att det än så länge inte är frågan om några spadtag.
Möjligen finner man förklaringen till denna sent påkomna ändring i majoritetens tankar om opinionen. En allt vanligare kommentar bland tjustborna är att det saknas en tydlig vision för Västervik. Förvisso kan här nämnas den eventuella sommartrafiken mellan Västervik och Visby, det nyupprättade samarbetet med Linköpings universitet eller att det under kommande år investeras nära en miljard kronor i kommunen. Dock tycks Gotlandstrafiken allt mer bli en fråga för privata finansiärer och det återstår fortfarande att se om bygdens industriföretagare kommer få någon användning av sin nyvunna bekantskap med akademin.
Med detta sagt saknar alltså majoriteten ett storslaget projekt, vilket ofta är en välsignelse för kommuninvånarna som annars får se sina surt förvärvade penningar slängas i väg på sådant som dödsdömda semesteranläggningar. Dock tenderar just politiska storprojekt att vara själva symbolen för en idérik och handlingskraftig majoritet, vilket får våra folkvalda att gärna ägna sig åt sådana saker.
Samtidigt råkar infrastruktur vara en av de goda saker som kommunen kan företa sig. Banden till andra tillväxtregioner är en förutsättning för Västervik att bli det familj-, turist- och företagarparadis majoriteten (och många med den) anser att staden borde vara.
Dock förutsätter detta att majoriteten är uppriktig med sin ambition att göra verklighet av infarten. Annars har man inte bara kastat tre miljoner i sjön, man får även svårt att argumentera för att detta lilla tillägg i budgeten inte är något annat än ett tomt och skattefinansierat vallöfte.