LEDARE: Ett starkt samhälle kräver ett starkt civilsamhälle

Med det citatet satte brittiska Konservativa partiets ledare David Cameron, tillika landets premiärminister, fingret på en förhärskande vanföreställning i brittisk såväl som i svensk politik. Dess motmedel kallar han "people power" och sin ambition "the Big Society", "Det stora samhället" - att överlåta vissa av de offentliga samhällets funktioner till civilsamhället där det är möjligt. Och han är beredd att genomföra det rörande allt från bibliotekstjänster till återvinning. När så Cameron blev utfrågad på BBC om inte initiativet att ersätta statligt anställdas arbetsuppgifter med frivilligarbete innebär "en täckmantel för nedskärningar" i offentlig sektor, svarade han: "Det är inte en täckmantel för någonting". Han förklarade att det han vill göra är att "uppmuntra socialt ansvarstagande och volontärarbete, så att frivilligorganisationer tillåts göra mer för att stärka vårt samhälle", varefter han tillade att frånvaron av detta var ett bekymmer som behövde åtgärdas redan innan budgetunderskotten. För enligt Cameron handlar det inte om en avvägning mellan att öka eller skära ner på de offentliga utgifterna. Det handlar, enligt honom, i grund och botten om att försöka återuppbygga ett starkt samhälle som är starkt inte bara i offentlig mening. Cameron erkände att "jag är inte var naiv nog att tro att bara regeringen rullar tillbaka staten något, så kommer resten av samhället automatiskt att göra mer". Som gardering pekade han på att regeringen kommer att inta en proaktiv roll i den uppgiften, och i sitt tal lovade Cameron att finansiella medel skulle tillgängliggöras för att stötta föreningar, organisationer och frivilliggrupper att ta över offentliga tjänster i den mån det är möjligt. Medel syftade att hjälpa människor att komma ifrån att bara vara "passiva mottagare av statligt stöd", och i stället få liv i samhällsgemenskapen med "en ny kultur av frivillighet, filantropi och socialt ansvarstagande". Kritikerna var naturligtvis inte sena med att beskylla Cameron för att mörklägga nedskärningar av den brittiska välfärden. Men det Cameron vill göra är att ta på sig en större utmaning än de flesta av dagens politiker vågar göra: att möta samhällskrisen med ett befrämjande av ny anda av gemenskap och samhällsengagemang. Det enda naturliga, kan man tycka. En otacksam uppgift, må vara, men väl så viktig. För just tendensen att vi söker flytta ansvaret för oss själva och våra medmänniskor allt längre bort från individnivå och allt längre upp i politikens molnvärld, samtidigt som vi i samma utsträckning oroar oss över hur samhället ter sig alltmer ytligt, hjärtlöst och ansvarslöst, är kanske den mest påtagliga paradoxen i dagens politiska landskap - i Sverige liksom i Förenade kungariket. Det rör sig om en ond cirkel iscensatt av lika delar godvilliga intentioner som politisk klåfingrighet - läs vänstern - och som i dag utgör båda blockens största utmaningar, om än i olika skepnader: på högersidan som brasklapp, hos vänstersidan som realpolitisk slaggprodukt att sopa under mattan.

Ledare: Ett starkt samhälle kräver ett starkt civilsamhälle

”Vi har levt allt för länge med idén att det bästa sättet att förbättra saker i samhället, är att detaljstyra det centralt”.