Men för att placera allt i sitt sammanhang måste själva debattämnet få utrymme. I dag erbjuder de flesta landsting patienter som opereras för gråstarr ett grundutbud av linser som inte förmår åtgärda alla synfel. Däremot kan patienter i såväl Stockholm som Hallands län, få en mer effektiv lins inopererad om de själva betalar mellanskillnaden som spänner mellan allt från 7000 till 15000 kronor. Detta eftersom en sådan operation inte betraktas som sjukvård, utan glasögon, vilket är en kostnad man redan betalar på egen hand. Därför menar Anders Behding, professor i ögonsjukdomar och läkare vid Norrlands universitetssjukhus att samtliga landsting bör få samma möjlighet. Dels för att dagens regelverk är inkonsekvent, men även för att det är svårt att få linsen inopererad vid ett senare tillfälle.
Vänsterpartiets Emil Broberg, bland annat styrelseledamot i Sveriges kommuner och landsting, menar att förslaget är fel eftersom det banar vägen för bemedlade att få bättre ögonvård. Han ser hellre att alla får samma förutsättningar. Det är mot denna bakgrund som Reinfeldt och Broberg drabbar samman. Och Reinfeldts citat till trots, kommer man inte undan att de bådas positionering är en fråga om ideologi.
För nog är det svårt att tala om framsteg utan ideologi. Mest eftersom ideologin stöper ramarna för människans föreställningsvärld. För borgerligheten blir ökad valfrihet inom vården just ett sådant framsteg eftersom det överensstämmer med den liberalkonservativa idétraditionens tro på individens frihet att välja själv. Framsteg i vänsterns värld handlar istället om millimeterrättvisa, oavsett om vården blir bättre för patienten eller inte. Detta trots att möjligheten att köpa den lins man vill ha, vunnit stor popularitet och efterfrågan. Dessutom skulle "samma förutsättningar" i det här fallet innebära att ingen fick möjligheten över huvud taget. Det rimmar illa för en vänsterrörelse som påstår sig vilja sätta människan främst.
Det finns knappast någon borgerlig opinionsbildare som inte tror på den allmänna sjukvården. Men det ligger i de borgerliga idéströmningarnas natur att i så hög grad som möjligt erbjuda patienten valmöjligheter. En fullständigt nödvändig väg för välfärden i en tid då de demografiska förändringarna medför att vi får allt färre som arbetar. Där blir den ökade valfriheten en förutsättning för en levande välfärd. För en sak är säker, den som inte inser att den svenska välfärdsmodellen måste rustas och ibland omvärderas för att överleva vår tids utmaningar, lever i förnekelse. Och förnekelse är en synnerligen dyrbar lyx när det kommer till medborgarnas skattemedel. Å andra sidan tillhör Broberg en ideologisk strömning som inte tror på budgettak, då är det lätt att lova allt åt alla.
Det är knappast en slump att möjligheten införts i två borgerligt styrda landsting. Utan en konsekvens av det tankegods som bär den politiska majoriteten i landstingen. Reinfeldt borde vara mer tydlig med denna ideologiska skiljelinje i svensk politik. För den existerar, och får avgörande konsekvenser för svenskarnas sjukvård.
Därför får vi hoppas att Filippa Reinfeldt i fortsättningen har ett bättre öga för ideologi.