Det verkar finnas en bred enighet om att ett varmare klimat medför negativa effekter i form av stigande havsnivå och extremare klimat. Svårigheterna att odla mat ökar om torrperioderna varvas med störtregn på ett annat sätt än tidigare. Således finns det goda skäl att begränsa användningen av fossil energi som ger ett nettotillskott av koldioxid.
Det finns flera målsättningar på området. Inom EU har man målet om tio procent biodrivmedel 2020 och en sänkning av klimatutsläppen med 85-90 procent till 2050. I Sverige vill vi ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030 och vara ett fossilfritt samhälle 2050.
Och vi har kommit långt i Sverige. Så långt att EU kan förväntas sätta käppar i hjulen för den fossilfria färden redan i höst. Miljökommissionen har godkänt ett förslag om begränsningar av biodrivmedel från åkermark. EU-parlamentet kommer att rösta om förslaget i höst – gissa hur det kommer att gå.
Förslaget innebär ett tak på 5,5 procents inblandning av exempelvis RME, tillverkad av rapsolja, i bränslet. (Idag är inblandningen i svenskt bränsle sex procent.) Samtidigt som det finns ett krav om inblandning av minst tio procent biodrivmedel i transportbränsle till år 2020. De 4,5 procenten ska komma från andra källor som inte konkurrerar med matproduktionen är det tänkt.
Det är lätt att slentrianmässigt anse att vi ska odla mat och inte drivmedel på åkrarna. Men då glömmer man, eller väljer att bortse ifrån, att endast tre procent av den svenska åkerarealen används till biodrivmedel. Dessutom är mer än en halv miljon hektar åker helt tagna ur produktion.
I Sverige kan vi odla mycket mer biobränslen på våra åkrar utan att det konkurrerar med den knappt lönsamma matproduktionen, vilket kan tjäna som en illustration till den paradoxala jordbrukspolitiken. Om det tack vare efterfrågan på koldioxidneutrala drivmedel finns en efterfrågan på jordbruksprodukter för energiändamål, går EU in och ser till att den mer lönsamma energigrödeodlingen begränsas. Samtidigt kritiserar samma politiker ett europeiskt jordbruk för att vara fast i ett besynnerligt stödsystem.
Som tur är innebär minskade biodrivmedel från åkrarna ett ökat intresse för biodiesel från skogsråvara. Här har Sverige en verklig chans att satsa på produkt- och teknikutveckling för att bli ledande inom skogsbaserade drivmedel. Den minskade efterfrågan på tidningspapper kommer att frigöra stora volymer virke som kan bli biodrivmedel.
Det kan till och med vara så att staten borde stödja forskningen ännu mer och gå in som medfinansiär till nya skogsbränsleraffinaderier. Sverige har en unik möjlighet att utveckla skogsnäringen och skapa stora värden inom landet.