Under hösten har också rapporterats bland annat i DN om hur lobbyister kan skriva motionsunderlag till riksdagsmän. Vissa spridda rop med krav på reglering av lobby-branschen har hörts, men så mycket mer blev det inte av debatten.
Det är lite symptomatiskt för Sverige. Vi vill ofta inte ta i brännande frågor som har en strukturell karaktär för vårt samhälle. Frågan om relationen mellan politik och lobbyorganisationer är en sådan.
I dag finns ett samhällsmönster där många politiskt aktiva på riksnivå cirkulerar mellan politik, intresseorganisationer och lobbygrupper. Det rör sig om högt uppsatta personer med regeringserfarenhet och partitoppar men även politiker och tjänstemän som verkat på lägre nivå inom olika departement eller i riksdagen.
Att man cirkulerar har många orsaker. Samhället blir mer rörligt och allt färre stannar på samma jobb livet ut, det gäller även politiskt aktiva. Det är också en konsekvens av att det blivit lättare att komma in och göra en snabb karriär inom politiken. Motsvarande utflöde finns vid utgången. En annan aspekt är att innan försörjdes tidigare politiskt aktiva ordentligt under resten av livet. Den som exempelvis varit statssekreterare var garanterad jobb på motsvarande nivå inom staten, som exempelvis generaldirektör för något statligt verk. I dag får de anställda i regeringskansliet en årslön och förväntas därefter klara sig själva.
Då är lockelsen stor att gå till den sfär där deras kunskap om det politiska systemet och om vilka man skall tala med för att påverka är hårdvaluta - lobbyismen. Det är mänskligt att den som varit beslutsfattare på hög nivå oftast vill ha ett motsvarande jobb.
Med andra ord samverkar flera fenomen. Resultatet är att det finns personer från alla politiska partier som säljer sitt inflytande och sina råd om hur man skall påverka till den som kan betala. Självfallet har det inte bara negativa konsekvenser. Att viktiga samhällsintressen kan få hjälp att komma till tals kan vara bra, men största delen av all lobbyism handlar snarare om att den som betalar bäst får bra hjälp.
Det finns troligen ingen enkel lösning på hur relationen politik - lobbyföretag bör vara beskaffad. Debatten måste dock utgå från hur verkligheten ser ut. Utifrån den måste alla politiska partier och andra samhällsaktörer fundera över egna etiska riktlinjer för hur det egna arbetet kan bedrivas trovärdigt.
På sikt kan det behövas redovisningskrav bland aktiva politiker för att få transparens av vilka, och hur befattningshavarna påverkas. Sedan måste vi kanske också ifrågasätta om den status och de villkor som följer med ämbetena är tillräckliga för att innehavarna skall känna sig trygga i att motstå de frestelser som lobbyister och påverkansföretag kommer med.