Detta har regeringen tagit fasta på och vill bygga vidare på. På sommarregeringens pressträff i torsdags presenterade därför näringsminister Annie Lööf en satsning på tolv miljoner kronor till små och medelstora företags innovationsarbete.
Konkret handlar det om en pilotsatsning som ska utföras av Verket för innovationssystem (Vinnova) och Almi företagspartner (Almi). Tanken är att pengarna ska användas för att hjälpa företagen med utvecklingsanalys genom att ”kartlägga deras behov av ny kunskap, ny teknik, hantering av immateriella tillgångar, innovationsledning och validering av kommersiella förutsättningar”.
Satsningen som löper över två år är välvillig. Innovation, i bemärkelsen förnyelse, framtagande av ny kunskap, teknik, arbetssätt och produkter, driver utvecklingen framåt och ökar tillväxten. Problemet är att staten är en notoriskt undermålig partner i dessa sammanhang. Det har visats gång på gång att när det gäller saker som innovationsstöd, riskkapital och så vidare innebär statens satsningar mest kostnader för skattebetalarna. Lyckligtvis handlar det om förhållandevis små summor än så länge och det går aldrig att utesluta att den statliga, blinda hönan finner ett korn.
Det finns dock annat som regeringen med gott fog skulle ägna sin uppmärksamhet och budget. Vi är som visats upprepade gånger innovativa. Det visar sig inte minst genom nymodigheter som Skype och Spotify, två globala framgångsprodukter med svenskt ursprung. Vi har betydligt lättare att få fram innovationer än att behålla dem i landet. Företagsklimatet är överlag så bristfälligt att de som inte behöver stanna heller inte gör det.
Att lätta skattebördan för utdelningar skulle frigöra mer pengar som kan användas för att satsa på nya produkter. Tillgången på riskkapital är en avgörande faktor för innovativa länder, och där kan vi snabbt bättra oss.
Ökade satsningar på utbildningens kvalitet samt forskning är också sådant som lönar sig i det långa loppet. Där har visserligen Alliansregeringen gjort mycket redan, men arbetet är inte klart än. Svårast är dock att skapa ett allmänt klimat av förnyelse. En mental gemenskap som premierar nytänkande, kunskap och framsteg. Där finns det fortfarande mycket att göra. Det anses till exempel fortfarande elitistiskt att samla elever med en fallenhet för matematik i särskilda utbildningar medan detsamma anses naturligt för elevermed talang för fotboll.
Att förändra hur vi betraktar kunskap är en svår uppgift som går mycket djupare än vår fascination och glädje över nya, häftiga tekniska produkter. Det är också någonting som vi alla kan och behöver vara en del av. Vi kommer alla att tjäna på det i slutändan.