Den som förväntade sig dramatik och partipolitiska sammandrabbningar under måndagens kommunfullmäktige kom om möjligt förgäves. Alldeles lottlös går man förstås sällan. Bland annat redovisade Barn- och Utbildningsnämnden, BUN, sina resultat enligt det så kallade årshjulet. Året beskrivs som något av en historisk framgång eftersom man aldrig tidigare lyckats så väl med sin måluppfyllning. Skolresultaten har blivit bättre och detta trots att man pressats under digra sparbeting, vilka uppgår till väldiga 45 miljoner kronor under 2013. Gott så men om man önskar grusa glädjen måste även några av kommunens mångtaliga dilemman lyftas fram ur skuggorna. Skolresultaten ligger fortfarande under genomsnittet och så gott som hela kommunens datorpark är föråldrad. Dock finns en punkt vars konsekvenser drabbar utbildningsverksamheten i sin helhet som även tycks oroa kommunens Barn- och Utbildningschef Kalle Söderberg–lärarlönerna.
Med sina hela 1600 kronor under länsgenomsnittet är lärarlönerna i kommunen några av rikets lägsta och man befarar att detta lockar våra bästa pedagoger från kommunen. Ja, men höj lönerna då, tänker någon med rätta. Dock är det inte så enkelt som det först synes vara. Även om det saknas detaljerade ekvationer, uppskattar man kostnaden för att jämställa lönerna med länets övriga till dryga 25 miljoner kronor. Knappast behöver man vara ett politiskt geni för att inse det omöjliga med att tillföra en sådan utgift i sparsamma tidevarv. Söderberg själv menar att det inte är aktuellt förrän först om ett par år. Dock förblir frågan om kommunen verkligen har råd att invänta bättre tider eftersom en underbetald lärarkår kan få digra konsekvenser.
Kommunens lärare har under lång tid uttryckt sin uppgivenhet. Vid sidan om låga löner lyfter man stress och otillräcklig bemanning vilket föranlett en demoraliserande stämning i lärarrummen. Det är högst begripligt eftersom en ofördelaktig arbetsmiljö sätter hämskor för utbildningskallet. Missnöjet påverkar inte bara utbildningen–man talar även med sina utomsocknes kollegor. Sakta men säkert etableras ett rykte om Tjustbygden som en bildningsfrånvänd trakt som inte har vett nog att måna om sin lärarkår. Sådana rykten är sällan helt sanna men svåra att tvätta bort. Det leder inte bara till den uppenbara lärarflykten från kommunen utan även att vi får färre pedagoger som söker sig till bygden.
Lärarnas välmående står även i direkt relation till elevernas prestationer. En mer välmående lärarkår skulle inte bara kunna ta utbildningsresultaten över genomsnittet utan också stötta unga med studiesvårigheter eller psykisk ohälsa som alla kan leda till mer eller mindre oöverblickbara samhällskostnader.
Lönen är givetvis inte allt i denna ekvation, men, det är ett viktigt steg på vägen. Precis som på andra arbetsplatser skapar den incitament för flit utöver det vanliga. Inte minst ger den ett efterlängtat erkännande till en yrkeskår som dagligen rustar bygdens framtid för, ja, framtiden.
Därför inte bara förtjänar kommunens lärare en lön i nivå med länsgenomsnittet, det skulle även kunna visa sig vara samhällsekonomiskt gynnsamt.