Hundra år är förstås ett svindlande perspektiv. Nutidsmänniskan kan bara spekulera kring hur Sverige och världen kommer te sig den dagen svenskarna firar sin drottning Estelles hundraårsdag. Tittar vi hundra år tillbaka hamnar vi på våren 1912. Då förberedde man just för OS i Stockholm, ingen kunde ana att två världskrig skulle komma att utspela sig, och de svenska riksdagspolitikerna var i färd med att debattera den första pensionsreformen.
Ofta är det just pensionerna som folk ofta oroar sig över då de tänker på framtiden, och det med viss rätt. 1913 fick vi den första lagstadgade pensionen. Den gav rätt till pension från och med 67 års ålder. Det var sju år mer än den genomsnittliga livslängden. Idag skulle vi med andra ord ha en pensionsålder vid 88 om vi inte successivt utökat pensionen.
Enligt en ny offentlig utredning, SOU 2012:28 "Längre liv, längre arbetsliv", tar 80 procent av svenskarna ut pension före eller under sitt sextiofemte levnadsår. Utredningen bedömer att om det fortsätter kommer vi om bara 20 år vara i en situation där 100 arbetande ska försörja 100 icke arbetande. Pensionerna beräknas då vara 20 procent lägre än idag och belastningen på ekonomin betydande. Även äldrevården kommer naturligtvis behöva mer pengar. Under de närmsta trettio åren behöver runt 150 miljarder skjutas till.
Kort sagt. Vi har alla anledning att oroa oss över framtiden om ingenting händer. Men det finns ljusglimtar. Andelen äldre som väljer att arbeta efter 65 har fördubblats på bara tio år. De äldre som nu närmar sig pensionsålder, det vill säga femtiotalisterna, är dessutom friskare, mer välutbildade och till och med smartare än tidigare generationer. Åtminstone statistiskt sett bör understrykas. Men det borde finnas goda möjligheter att övertala många av de som har tänkt gå i pension under de kommande åren att jobba längre.
Politiken har åtminstone två uppgifter för att det ska kunna ske. För det första måste regelverken ses över så att det finns goda drivkrafter att jobba även efter 65. Och för det andra måste arbetslivet förändras så att fler orkar arbeta längre. I dag upplever fortfarande 20 till 30 procent av de arbetande att deras vardag är så slitsam att de undrar hur de ska orka till pension. Att förbättra arbetsmiljöer, inte minst de psykosociala, kommer bli ett strategiskt mål för att bevara välfärden.
Det kommer sammanfattningsvis att krävas en hel del förändringar för att skapa det samhälle där drottning Estelles folk kan leva sina långa och lyckliga liv. Men vi kan glädjas över att det är utmaningar av det goda slaget. Att leva längre är väl om något ett i-landsproblem.