Ledare: Esset är borttrollat

För första gången någonsin besöktes Vänsterpartiets kongress av partiledarna för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Historiskt.

Västervik2010-05-12 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
På en tidningsbild från sista dagen av Vänsterpartiets kongress står Sahlin, Wetterstrand och Eriksson och ler och skrattar i kapp med vänsterledaren Ohly. Det är ytterst tveksamt att den bilden är talande för samarbetet inom den rödgröna konstellationen. Ännu mer tveksamt nu - med tanke på besluten vid den just avslutade V-kongressen.Från gräsrotsnivå påtalade vänsterpartister i kongressbänkarna att de inte är nöjda med det rödgröna samarbetets frukter. De har på en rad centrala punkter röstat emot sin partiledning. De krävde sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. De krävde 90 procentig a-kassa. De krävde avskaffade karensdagar. De krävde omedelbart återdragande av trupperna i Afghanistan. Bara för att nämna några av besluten.Till Svenska Dagbladet i måndags sade Mona Sahlin:"- Den här kongressen har varit ansvarsfull och tydlig." Och så tillägger hon att alla partikongresser drömmer drömmar.Är dessa vänsterdrömmar ljuva drömmar även för Sahlin? Eller ska man inte ta partikongresserna på riktigt allvar? Hur kan det vara ansvarsfullt att kräva sex timmars arbetsdag med bibehållen lön? Eller dra tillbaka trupperna från Afghanistan?Sahlin är inte vem som helst. Det är hon som vill efterträda Fredrik Reinfeldt i ett Sverige mitt i en finanskris. Hon vill regera med stöd av ett parti vars politik är både ansvarslös och världsfrånvänd och som skulle kosta skattebetalarna oerhörda summor om den genomfördes.För Lars Ohly väntar en tuff tid. Och det med rätta - det ska vara tufft i debatten för den som står för en ansvarslös, slösaktig politik. Nu ska Ohly försöka försvara de rödgrönas flirt med mittenväljarna och samtidigt klara av att spela rollen som tydlig vänsterytter. Det senare är inte minst viktigt av rent partiegoistiska skäl - för att blidka den interna partiopinionen. Vänsterpartiet har genom åren kunnat föra en politik byggd på röda luftslott och oppositionspopulism. Under senare år har det bitvis varit framgångsrikt i opinionen. Att balansera mellan ansvarstagande och vänsterpopulism är omöjligt. Antingen förloras den radikala profilen eller trovärdigheten. Om Vänsterpartiet inte vill äventyra det rödgröna samarbetet är populismen inte längre någon framkomlig väg. Esset i rockärmen har trollats bort av partiledningen och fram ur trollerihatten kommer vad? Kamrat fyra procent?