I den lilla sömniga landsortsstaden Korsbæck var allt som det brukade, det var de sedan generationer etablerade familjerna som styrde i kommun och näringsliv. De fina damerna handlade i samma butik som sin mor och mormor, de fina familjerna anlitade samma bank som släkten gjort i generationer. Men så en dag dök det upp en handelsresande i damkläder från en annan del av Danmark. Han blev illa bemött och nonchalerad av de anställda och butiksföreståndaren i den lilla stadens damklädesbutik. Han, Mads Andersen Skjern, insåg snart att det bara var somliga som blev väl bemötta i denna gamla institution, Damernas Magasin och att dess kundkrets endast bestod av stadens välbeställda elit.
Skjern lyckas hitta en finansiär som hjälpte honom vid starten och så etablerades det som under de kommande årtiondena efterhand skulle bli stadens ledande företag, med butik och bank. Skjern lyckades eftersom han såg potentialen i att ständigt förändra sin rörelse och att utvecklas i samklang med samhällsutvecklingen. Hans konkurrent, Damernas Magasin, dog sotdöden i brist på förnyelse eftersom de gjorde precis så som de alltid hade gjort.
Historien är hämtad från Lise Nørgaards legendariska serie Matador om en liten dansk stad på 20-, 30- och 40-talen.
De flesta som sett denna dramaserie fascineras av dess historiska skärpa och trivsamma skådespeleri. Men denna aspekt, om utvecklingens vinnande kraft, om att kunna avläsa samhällstendenser och attityder och att vända på stenar som alltid legat där de ligger, är kanske den mest sedelärande i berättelsen om Mads Andersen Skjern och hans Korsbæck.
Västerviks näringsliv och kommun har rest sig ur kriser förr. Men nostalgi och företagsklimat är begrepp som inte hör ihop. Blicken måste vara riktad framåt. När befolkningen i kommunen minskar, när kommunens ekonomi krisar, när många människor tvivlar på framtiden för Tjust är det viktigare än någonsin.
Då näringslivsfrågor och företagsinnovationer står på agendan blickar många som inte direkt berörs av det åt ett annat håll. Fördomarna om företagande och företagare är många bland dem som inte själva är det. Det är en riktigt stor utmaning för ett lokalt näringsliv, att slå hål på myterna om direktören med klubblazern, cigarren och den kreativa bokföringen. Mycket har hänt, många fler är företagare i dag än tidigare, men fördomar finns alltjämt.
I måndagens VT sprudlade tidningens första uppslag av framtidstro i en enkät med årets studenter. För många av dessa 18- och 19-åringar är det resor och studier som hägrar. Vad som väntar längre fram är självklart helt ovisst. Men här gäller det för Västervik att vara ett alternativ och då är det inte gamla strukturer och idéer som behövs.
90-talisterna är generationen som nästan aldrig ringt i en fast telefon, som tycker att tv-tablåer är onödiga och som betraktar många invanda strukturer som överflödiga och passé. Så hur tillvaratas unga människors kreativitet och entreprenörskap i skola, på jobben och i kampen för och i det egna nystartade företaget?
Ordet innovation kommer från det latinska ordet innovare som betyder förnyelse. Det är just vad som krävs av en intressant och spännande näringslivskultur - förändring, förnyelse och att gå i takt och gärna några steg före samhällsutvecklingen.