Stormaktens arrogans blev tydlig. En stor flottstyrka drogs samman längs territorialvattnets gräns. Man tänkte (och gjorde vissa försök att) hämta hem sin kärnvapenbestyckade ubåt.
Mot detta ställdes ett svenskt försvar med låg beredskap. Det tog timmar efter larmet innan man ens fått ett fartyg till ubåten på grundet. Ur den inledande tafattheten kom ett uppvaknande. Ur det växte en beslutsamhet fram. Ingen skulle så uppenbart få köra med landet.
Att utgången till slut blev så pass lyckad som den ändå blev kan vi i stor utsträckning tacka centerledaren och dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin för. När den ryska marinen demonstrerade sin styrka fick ÖB den klara ordern "Håll gränsen". Varken mer eller mindre. I ordern låg en tillit till att försvaret kunde sitt område bättre än politikerna och diplomaterna. Där fanns också klara spår av den jordnära fårabonden från Ramsvik som visste att rovdjuren skall hållas utanför hagen.
Det är inte utan att man bävar för vad som kunnat hända om det i stället varit den mer demagogiske oppositionsledaren Olof Palme som dragit i spakarna i Rosenbad. Hade vi kunnat lösa upp alla knutar så smidigt då? Knappast. Hade det varit stor risk för politisk inblandning i vad, var och hur försvaret gjorde, med stor förvirring som tänkbar följd? Troligen. Just sådant uppfattar en motspelande stormakt och agerar därefter.
Bland de många lärdomar man kan dra av krisen är naturligtvis att politisk tydlighet är viktig och att hålla på etiketten. När vi var tydliga erkände Sovjetunionen (ett i och för sig påhittat fel) och fick tillbaka ubåten.
Militärt blev incidenten en väckarklocka som gjorde det uppenbart hur lite vi kunde om ubåtsjakt. Ett knappt decennium tidigare hade den socialdemokratiska regeringen under Olof Palme lagt ned den svenska ubåtsjaktskapaciteten. Den ansågs inte längre behövas. Det tog tio års ubåtsjakter innan man åter hade personal med rätt kompetens och fartyg och helikoptrar med rätt förmåga. Då hade muren hunnit falla och det kalla kriget tagit slut.
I dag har vi lagt ned det mesta av försvaret, men ändå sitter lite av lärdomarna från 1980-talets ubåtsjakter kvar. Vi är fortfarande bland de bästa i världen på ubåtsjakt. Vi har sparat lite av allt. Det finns en grundkompetens i försvaret även om det är påfallande tunt på många håll. Därmed finns också något att bygga på den dag det skall byggas upp igen. För den dagen kommer. Det har den gjort varje gång vi lagt ned krigsmakten förut.