SCB-rapporten visar att 1,8 procent av föräldrarna som är berättigade till vårdnadsbidrag också nyttjar möjligheten att vara hemma med sitt eller sina barn under några av småbarnsåren till en ersättning på 3 000 kronor i månaden.
I Dagens Nyheter beskrevs reformen av denna anledning som ett fiasko tidigare i veckan. Det är svårt att riktigt förstå hur man kan få det till en misslyckad reform. Intentionen från regeringen, och i synnerhet Kristdemokraterna, har inte varit att alla eller ens hälften av föräldrarna ska nyttja möjligheten. Poängen är att möjligheten nu äntligen finns. Dessutom ska man hålla i minnet att reformen beslutas på kommunal nivå - kommuner med röda majoriteter låter sällan om ens på något håll vårdnadsbidraget vara ett alternativ för sina invånare.
Säkert skulle valfrihetsreformen vårdnadsbidraget ha varit ännu mer populär om bidraget var större och säkert skulle reformens form kunna se ut på ett annat sätt - exempelvis i form av skatteavdrag. Men själva syftet med reformen är ytterst vällovligt, det handlar om att ge familjer större makt över sin egen livssituation och det är något som i sanning borde bejakas. För somliga passar vårdnadsbidrag, för andra passar andra former för barnomsorg.
I debatten går det att få intrycket att alla förespråkare för vårdnadsbidrag per definition också bör tycka att alla föräldrar ska använda sig av det. Som att det skulle handla om vårdnadsbidrag och småskalig barnomsorg i hemmet eller kommunal barnomsorg med kvalitet. I själva verket rör det sig båda delar - om fler möjligheter, fler variationer och större valfrihet.
Den politiska vänstern är aldrig sen att kritisera reformer som har med valfrihet att göra, så sker också här i Västervik. Socialdemokraterna går nu på offensiven och kräver att vårdnadsbidraget ska avskaffas. De 14 familjer i kommunen som använder sig av detta alternativ ska med andra ord se sin valfrihet inskränkt om kommunens socialdemokrater får som de vill.
"Vi har hela tiden varit emot vårdnadsbidraget och vill att pengarna i stället ska satsas på bra barnomsorg", sa Socialdemokraternas Gunnar Jansson i gårdagens VT. När de mörkröda ideologiska glasögonen är på ska givetvis valmöjligheterna vara så få som möjligt och dessutom underkänner Jansson i sitt uttalande föräldrarnas kompetens att ge sina små god barnomsorg själva. Det är så anmärkningsvärt att man undrar om det verkligen är så han menar. Men också från Centerpartiet hörs kritiska röster om vårdnadsbidraget. Lotti Jilsmo oroar sig över att vårdnadsbidraget ska gå ut över den "vanliga barnomsorgen". Valfriheten är således välkommen så länge familjerna i kommunen väljer det som kommunen är van vid och inte genom sina önskemål vill prioritera om politikernas fastställda ramar.
Alla familjer ser inte likadana ut och har olika behov. När vårdnadsbidraget nu kan hjälpa familjer att följa sina ideal eller göra val som gör deras livspussel enklare så klingar talet om fiasko falskt.