LEDARE: En Victoria för Norden?

Med gemensamt statsöverhuvud och ansvar för bland annat utrikes- och säkerhetspolitik och invandring. I samband med Nordiska rådets årliga sammandrag, denna gång i Reykjavik 2-4 november, presenterades visionen i en årsbok gemensam för parlamenten och regeringarna. Man skulle kunna tro att budskapet har officiellt stöd. Men verkligheten är snarast är den motsatta. För inställningen är ju sedan länge att nordiskt samarbete bara ska ske när det ger ett mervärde, utöver vad man kan göra nationellt eller i andra samarbeten, som EU. I ett par decennier har Gunnar Wetterberg - historiker (exempelvis en biografi över Axel Oxenstierna), verksam i finansdepartementet, författare av skrifter om alkohol och kommunalt självstyre - varit en åsiktsmaskin med massmedialt genomslag. För ett år sedan, när det nordiska årsmötet ägde rum i Stockholm, skissade han på Dagens Nyheters debattsida på projektet Förbundsstaten Norden. Det blev nobben från de politiska höjdarna, men aldrig, säger han, har han fått lika starkt gensvar från allmänheten. Wetterberg var i farten med sin nordiska vision även på bokmässan i Göteborg nu i september. Det nutida nordiska samarbetets historia lär oss att nationella intressen regelmässigt går före vad som kan uppfattas vara ett gemensamt nordiskt intresse. Ett aktuellt exempel är hur frågorna om Arktis, där Danmark/Grönland, Island och Norge anser sig mer berörda än Sverige och Finland. Sedan tidigare vet vi att Finland och Norge föredrar att köpa militärflyg av en partner viktigare än Sverige. Dagens nordiska samarbete blev till som ett surrogat i kalla krigets Europa, när Nordens länder valt eller tvingats välja olika lösningar i säkerhetspolitiken. När järnridån drogs upp 1989 trodde många att EU skulle ta över. Men man bör inte underskatta den roll Nordiska rådets politikermöten fått för att skapa kontakt. Det är dessutom trevligt att träffas. På skattebetalarnas bekostnad. Årsmötena hade före 1989 hunnit blivit ett slags nordiskt Almedalen - alla ville vara där för att alla var där. I år vurmas det för frågor i tiden, såsom grön tillväxt och klimatförändringar och det utlovas lösningar på det eviga problemet med hur man smärtfritt ska kunna flytta och handla över gränserna.Ändå är det mera avslaget än förr. Från Reykjavik rapporteras mindre om nordiskt samarbete än om vulkaner och den ekonomiska krisens fortsatta härjningar. Islänningarna känner sig lite svikna av sina broder/systerfolk. Så kanske är det just nu den behövs - Gunnar Wetterbergs vision om Förbundsstaten Norden. Välkommen att spekulera om Nordens första gemensamma statschef - en Victoria?

Ledare: En Victoria för Norden?