Abdikationen är förvisso ovanlig men knappast ensam i sitt slag. Redan 1294 avsade Celestinus V sitt ämbete efter bara fem månader vid makten för att återgå till ett liv som eremit. Tilltaget väckte starka reaktioner på kontinenten och han kom att bli fängslad av sin efterträdare. Förvisso var även Benedictus XVI:s besked oväntat men knappast obegripligt. Den 85-årige påven, som är den äldste att erhålla ämbetet sedan 1700-talet, säger sig vara väl trött för att utföra sitt arbete med rättvisa.
Vad är det som skuggbelagt påvens ämbetsperiod? Många skulle lyfta hans ungdomsår i det nazistiska Hitler Jugend. Det är förstås en åsikt men då bör man påminna sig om att många ungdomar mer eller mindre tvingades in i organisationen. Dessutom deserterade den unge Ratzinger innan krigets slut. Mer angeläget är i sådana fall det faktum att Benedictus XVI, i likhet med Johannes Paulus II, inte tagit tillräckliga tag om bland annat uppmärksammade fall av pedofili som fortfarande hemsöker kyrkan. Det vore önskvärt att nästkommande påve gör upp med traditionen att hålla misstänkta präster om ryggen.
Trots sin bakgrund och anklagelser om att vara en bakåtsträvare i största allmänhet, bör påven bli ihågkommen för sina förtjänster.
För att möta omvärldens krav genomfördes det så kallade ”Andra Vatikankonciliet” 1965. Reformen innebar en modernisering av kyrkan där man bland annat främjade tolerans och frångick den gamla mässotraditionen. Det har med tiden kommit att splittra kyrkan mellan reformvänliga och konservativa katoliker. En av påvens främsta ambitioner har varit att råda bot på denna splittring vilket inneburit en uppgörelse med konciliet. Även om många av dess delar består, har påven bland annat återgått till den gamla mässotraditionen för att skapa en brygga mellan fraktionerna. Förhoppningen var att det skulle leda till enighet men det råder delade meningar om huruvida strategin varit framgångsrik.
Benedictus XVI har i strid mot sitt konservativa rykte även blivit en mer offentlig påve. Till skillnad från sina företrädare har han under sin ämbetsperiod varit öppen för intervjuer och publicerat böcker. Han har även omfamnat sociala medier och har ett av världens mest följda twitterkonton. Det har gjort det påvliga ämbetet mer tillgängligt och därmed ökat katolicismens inflytande.
Den 28 februari lämnar påven sitt ämbete och en så kallad konklav ska nu välja hans efterträdare. Vem det blir återstår att se men mången menar att det troligen blir en sydamerikansk eller afrikansk kandidat, även om traditionen talar för en europé. Oavsett ursprung skulle Katolska Kyrkan behöva en ledare som förmår förena framsteg med tradition. Som tar krafttag mot kriminalitet inom kyrkan, enar dess fraktioner och därmed blir en verklig påve i tiden.