Vi blir serverade kaffe och någon noterar att kopparna är tryckta med Svenssons namn och befattning. Han blir påtagligt obekväm av påpekandet och säger att det är partigruppen EPP som låter trycka sådant åt alla ledamöter, varpå han visar en mängd anteckningsblock i samma serie. Han har förbjudit sin personal från att dela ut dem, men passar på att ge oss några medan diskussionen fortgår.
Episoden med kopparna är ett av otaliga exempel på att Alf Svensson är en politiker med integritet, som låtit politik få handla om politik. Inte heller har han varit rädd för att försvara kontroversiella ståndpunkter i motvind, en hållning som gett utdelning.
För någon vecka sedan firade KD ett halvt sekel som parti under kommundagarna i Göteborg. Det kom till mångt och mycket att bli en hyllning till den forne partiledaren som tog partiet från frikyrkorörelse till ett riksdagsparti som fick imponerande 11,8 procent av rösterna i valet 1998.
Svensson överlämnade partiordförandeskapet till Göran Hägglund 2004. Därefter satt han i riksdagen till och med 2009, då han i sista stund bestämde sig för att kandidera till Europaparlamentet. Med draghjälp från bland andra Ian Wachtmeister, men utan att egentligen bedriva någon formell valkampanj, kryssade han sig förbi dåvarande förstanamnet Ella Bohlin och blev partiets man i Bryssel.
När undertecknad frågar honom om hur de fem åren i parlamentet påverkat honom som politiker, säger han att han de gjort honom till en övertygad europé. Att mötet med de europeiska syskonpartierna i parlamentet påverkat honom är knappast konstigt. EU är grundat av kristdemokrater och på kontinenten är kristdemokratin en dominerande kraft som varit pådrivande i att ge mer makt åt unionen.
Bekännelsen som europé visar också på ett generationsskifte inom den svenska kristdemokratin. KD går i dag till val med ett skeptiskt manifest som påtagligt vill begränsa unionens inflytande. Det är uppenbart att partiets nya doktrin skär sig med den mer kontinentala kristdemokrati som förespråkas av Svensson.
En kollega ber den gamla partiledaren att tala om den svenska kristdemokratins framtid. Svensson är övertygad om att KD håller sig kvar i riksdagen. Däremot önskar han att partiet var bättre på att framhålla sin kristna värdegrund och lyfter bland annat Angela Merkels tyska kristdemokrater som exempel på ett parti som skördar framgångar utan att göra avkall på det kristna. I efterhand säger han att det inte bara var av godo att hans parti växte fram ur pingströrelsen, eftersom det kommit att stänga partiet för många väljare man annars hade kunnat vinna.
På frågan om hur det ska blir att lämna politiken blir han tyst en stund och säger något moloket att det är märkligt, men att även han måste sluta någon gång.
Svensson lämnar parlamentet som övertygad europé, men han lämnar rikspolitiken som en av det senaste halvseklets mest inflytelserika politiker som på allvar gjorde kristdemokratin till en betydelsefull kraft i svensk politik.
Med det i åtanke bör den kristdemokratiske patriarken kunna gå i pension med synnerligen gott samvete.