En otrygg värld är ett otryggt Sverige

Från FN-medlem 1946 under kung Zahir Shah, till islamiststyre 1978, till demokrati med kvinnominister 2001. Afghanistans sena 1900-talshistoria präglas av inre och yttre motsättningar och den internationella insatsen i Afghanistan har nu pågått i snart ett decennium. Men nu står allt på spel igen – om vi så vill.

Västervik2010-07-28 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
1973 grep kungens svåger Mohammed Daoud Khan makten genom en militärkupp och lät utropa republik 1977, bara för att ett år senare mördas tillsammans med sin familj i ytterligare en kupp, denna gång av det afghanska kommunistpartiet. Därefter förvärrades situationen radikalt. Landet förvandlades i princip till ett enda stort slagfält för olika befolkningsgrupper, fundamentaliska rörelser och totalitära politiska ideologier. Detta pågick fram till 1996 då de islamistiska talibanerna lyckades tvinga till sig makten efter att ha slaktat 10 000-tals motståndare från olika sidor i svåra drabbningar i huvudstaden Kabul och i resten av landet. Snart stod 90 procent av landets yta under talibanstyre. Sharia-lagar infördes. TV och press förbjöds. Landets enda radiostationen reducerades till en islamistisk propagandaapparat. Talibanledaren Mohammed Omar titulerade sig själv "de troendes härförare". Detta alltmedan det internationella samfundet stod handlingslösa. Landet förvandlades till ett känt tillhåll för militanta islamister - däribland Usama bin Ladens rörelse al-Qaida, som genomförde en rad terrorattacker mot Förenta Staterna och resten av världssamfundet över hela världen. Något som också ledde fram till invasionen, efter att talibanerna trots kraftiga och upprepade påtryckningar vägrat utlämna Usama bin Laden. Men efter att talibanregimen till slut störtades 2001, förbättrades situationen gradvis. Begränsningarna av yttrandefriheten lätttades steg för steg och landet öppnades upp för fria media. Hundratals publikationer har sedan dess etablerats i Afghanistan tillsammans med ett 60-tal radiostationer, en viktig informationskanal i landet. Däribland även utländska radiostationer, som till exempel brittiska BBC. De 1 500 år gamla Buddhastatyer som skjöts sönder av regimen kan inte återskapas, men det kan aghanernas framtidstro. Man tillsatte dr Sima Samar, en afghansk kvinnosakskämpe som dessförinnan levt i exil i åratal, som vice premiärminister och som kvinnominister. En seger i sig, trots att hon senare tvingades avgå efter kontroverser. Men många utmaningar återstår än. 57 procent av männen och 87 procent av kvinnorna saknar läs- och skrivkunnighet. Opiumproduktionen är omfattande och beräknas svara för 93 % av världens totala produktion, samtidigt som den beräknas utgöra en tredjedel av Afghanistans BNP. Kritik av islam är fortfarande förbjudet. Att lämna Afghanistan nu vore att bortse från all den positiva utvecklingen som skett i landet och omintetgöra den över en natt. Det vore att svika fredsrörelsen, människorättskämparna och inte minst världens kanske mest förtryckta kvinnor. Vill vi ha det samvetet på oss? Och har vi råd att leva i en så otrygg värld, i längden?
Läs mer om