I helgen valdes en vit, heterosexuell, medelålders man från fashionabla Östermalm i Stockholm till ny partiledare för ett parti som marknadsför sig som jämställdhetens, klasskampens och glesbygdens parti. Hur gick det till?
När Lars Ohly aviserade sin avgång var alla rörande överens om att en kvinna måste efterträda honom som partiledare. Strategen Sjöstedt lanserade då först av alla idé om kravet på delat partiledarskap för att därigenom göra sig själv valbar.
Därefter marknadsför han sig själv stenhårt utan att vare sig välja medkandidat eller lyfta fram någon kvinnlig kandidat i övrigt. När kongressen närmar sig säger Sjöstedt att han trots allt kan tänka sig att styra ensam. Den hårda personprofileringen med allt medialt ljus på honom gav slutligen full utdelning i fredags.
En retoriskt skicklig strateg har blivit kapten över ett extremt svårnavigerat fartyg där makten ligger hos passagerarna. Vänsterpartiets medlemmar skärpte på kongressen både retoriken och politiken vänsterut där nyvalda partiledare kördes över gång på gång.
Medan Sjöstedt ville tona ned arbetsmarknadspolitiken och kraven på sex timmars arbetsdag beslutade kongressen i rakt motsatt riktning. Numera vill Vänsterpartiet bland annat uppgradera frågan om arbetstidsförkortning med bibehållen lön och förbjuda bemanningsföretag.
Till partistyrelsen valdes också populära Aron Etzler, redaktör för tidningen Flamman med 191 av 219 giltiga röster som är hetaste namnet till ny partisekreterare.
Det är ytterligare en tydlig vänstermarkering. Han var en av initiativtagarna till Attac-rörelsen med förflutet i Ung Vänster och redaktör för vänsterrevisionistisk bok som bland annat ursäktat Lenin och kommunistrevolutionen 1917. Etzler vurmar "antifascistisk nationalism" och stod för den osmakliga kampanjen "En mindre! Tretton kvar!" på affisch med kungafamiljen i samband med att Prins Bertil avled, som aktiv på Röd Press i slutet av 90-talet.
Det må vara sant att Sjöstedt inte tillhör kommunistfalangen i sitt parti men kamraterna omkring honom är och förblir samma politiska krafter. Med sin bakgrund i Europaparlamentet kan vi under partiledardebatter och intervjuer vänta oss profilering i miljö- och arbetsmarknadsfrågor.
Det finns med andra ord all anledning för socialdemokrater och miljöpartister att oroa sig. Med Jonas Sjöstedt som ny partiledare ställs en starkare vänster mot en allt svagare socialdemokrati. Det börjar blåsa kraftiga vänstervindar på det rödgröna havet.