Skyttedal är en del av den falang som det senaste decenniet gjort bokslut med ungdomsförbundets konfessionella, eller snarare klassikt kristdemokratiska, rötter. Främst har dessa rötter fått sitt politiska förkroppsligande genom den tidigare partiledaren Alf Svensson som nästa år avgår från sin post som partiets representant i Europaparlamentet. Möjligen är det en inte helt dum symbol för det stora generationsskiftet inom kristdemokratin. Morgondagens kristdemokrater är av ett mer konservativt kynne än sina föregångare. De omfamnar borgerliga kärnvärden som kanske främst ger sig till känna genom en vurm för rättspolitik, försvar och kritik mot den federalistiska utvecklingen inom EU. På så vis går man på tvärs med de övriga allianspartiernas ungdomsförbund. Inte minst mot Moderata Ungdomsförbundet, MUF, som den senaste tiden önskat lämna sin borgerliga identitet bakom sig.
Med sin bakgrund som juridikstudent och känd unionskritiker lär Skyttedal knappast erbjuda någon doktrinförändring inom ungdomsförbundet. Dessutom vinner doktrinen mark i moderpartiet. Vid Kristdemokraternas stämma tidigare i år höll Göran Hägglund ett linjetal som onekligen banar vägen för en mer konservativ kristdemokrati. En på alla sätt välkommen utveckling som åter skulle kunna ge Kristdemokraterna existensberättigande i rikspolitiken. Dock är denna potential helt beroende av moderpartiets förmåga att ta tillvara på utvecklingen inom ungdomsförbundet.
Kristdemokraterna har knappast gjort sig kända för att vara ett parti fritt från falangstrider och motstridiga intressen. Möjligen nådde konflikterna sin kulmen under förra årets partiledarstrider där Hägglund gick segrande. Det är ett av många exempel på kostsamma drabbningar som förvandlat Kristdemokraterna till ett parti som för jämnan slåss för sin existens. Partiet är alltså tvingat till förändring men att det blir den konservativa utvecklingen är långt ifrån given. Den gamla skolan var trots allt den segrande under partiledarstriderna och i dess led ser man hellre en resa mot mitten där uppmärksamheten fortsatt riktas mot välfärdsfrågor. Samtidigt finns skäl för påståendet att det är den delen av partiet som är skyldig till alla uteblivna framgångar. Mest eftersom det är den som lett, och därmed varit ansvarig, för partiutvecklingen.
Därför torde det vara hög tid att omfamna den förändring som den nya generationen medför och det räcker inte med konservativa utgjutelser i politiska linjetal – det måste omsättas i politik. Ungdomsförbundets linje erbjuder en sådan förändring av den enkla anledningen att det blir ett motvärn till utvecklingen inom den övriga borgerligheten. Om inte detta räcker för att övertyga skulle en konservativ kristdemokrati även kunna omfamna rikets missnöjda moderater – vilket ligger i linje med partiets strategidokument inför 2014. Det finns alltså all anledning för den döende folkrörelsen att ge ungdomsförbundet mer utrymme under kommande valrörelse.
Om så blir fallet under Skyttedals ledning beror helt och hållet på om den gamla skolans, åtminstone halvkonservativa, kristdemokrater kan kosta på sig bekännelsen att framtiden, trots allt, ligger i ungdomsgenerationen.