S-ledaren Håkan Juholt är ny, språkrören i Miljöpartiet är nya, Annie Lööf i Centerpartiet är ny, Göran Hägglund i Kristdemokraterna kanske byts ut i slutet av januari. Och nu har Vänsterpartiets valberedning presenterat sin kandidat till ny partiordförande - Jonas Sjöstedt. Av hans motkandidater har hittills Hans Linde hoppat av, däremot fortsätter Ulla Andersson och Rosanna Dinamarca att kandidera. Eventuellt blir det en öppen fejd på kongressen första helgen i januari och kanske väljer Vänsterpartiet en lösning med två partiledare.
Vänsterpartiet har legat ganska stabilt kring det senaste valresultatet i opinionsmätningarna under hösten - däremot har katastrofsiffrorna för Socialdemokratin säkert gjort att en och annan vänsterpartist vädrat morgonluft. Hittills är det i synnerhet Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som dragit tidigare S-väljare till sig. Senast i går kom en ny mätning från Yougov som publicerades i tidningen Metro i vilken Miljöpartiet fick 11,2 procent och Sverigedemokraterna nådde en rekordnotering på 8,9 procent.
Väljer Vänsterpartiet en ledare som Jonas Sjöstedt lär dräneringen av Socialdemokratin fortsätta, Sjöstedt kan tänkas ha potential att locka en grupp traditionella S-väljare som de andra partierna inte förmår rå på. Att Sjöstedt är en röstmagnet har han visat vid EU-parlamentsvalen och som riksdagskandidat.
Det finns socialdemokrater som aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna tänka sig att rösta på Moderaterna. För dessa kommer Moderaterna alltid att vara den onda högern. Samma väljare tenderar att se med skepsis på ett parti som Miljöpartiet som dels högerprasslar med de borgerliga i somliga frågor och dessutom står för en miljöpolitik som definitivt inte gynnar svensk basindustri. Sverigedemokraterna väljs också bort av dessa, då de anses som för borgerliga och dessutom främlingsfientliga.
Jonas Sjöstedts meritlista är gedigen. Han är riksdagsledamot och har varit EU-parlamentariker men också verkstadsarbetare på Volvo. Han är heller inte i närheten av att vara lika befläckad av kommunism som företrädaren Lars Ohly. Sjöstedt kan dessutom leva ut den politiska retoriken på ett helt annat sätt än Juholt kommer att kunna. Att han dessutom har en såväl modernare som sakligare och mera jordnära framtoning än Juholt lär inte vara ett minus för Vänsterpartiet. Till skillnad från hos miljöpartisterna lär något organiserat samarbete med Alliansen aldrig komma på tal bland landets vänstersocialister. Socialdemokrater, oroliga för vad Juholt ska ställa till med, kan med andra ord säkert finna en trygg famn att vila i hos Sjöstedt.
När danskarnas röster blivit räknade efter höstens folketingsval var det en vingklippt socialdemokratisk partiledare som trots allt utsågs till statsminister. Men inte för att hennes parti gått framåt, tvärtom gjorde hon ett av den danska socialdemokratins sämsta val någonsin. Nej, hennes lyckas smeder var extremvänstern i Enhedslisten och vänsterliberalerna i Radikale Venstre - bägge partier med mycket populära partiföreträdare. Exemplet förskräcker.
Marginalerna mellan de politiska blocken är små. Även om Alliansen i dagsläget leder i de flesta opinionsmätningar kan gapet snabbt ätas upp. Med populära språkrör i Miljöpartiet och med en mindre befläckad vänsterledare skulle den juholtska katastrofen rent matematiskt kunna raderas ut sett ur ett blockperspektiv. Med Sjöstedt vid rodret är det inget omöjligt scenario att de rödgröna stärks och vänsterkantringen blir besvärande påtaglig.
Sverige är betjänt av en opposition värd namnet. Opponerandets konst skulle de rödgröna klara betydligt bättre med Jonas Sjöstedt i ledningen för Vänsterpartiet. Dessvärre skulle ett sådant alternativ stå medborgarna mycket dyrt om de rödgröna, Gud förbjude, skulle lyckas erövra regeringsmakten vid nästa val.