Det bor omkring 40 000 svenskar där permanent och årligen besöker 1,3 miljoner svenskar London som på många sätt kan räknas som en av Sveriges största städer. Den senaste tidens upplopp i staden med skadegörelse i miljardklassen och som fick sitt första dödsfall i natt måste betraktas som ett misslyckande. En kompromisslös David Cameron gör helt rätt som lovar upp till 16 000 poliser och kräver nolltolerans mot våldet, men premiärministern borde också vara betydligt mer självkritisk. Det finns inga ursäkter för de vilda upproren men det kan finnas förklaringar och signaler som bör tas på största allvar. Någonstans någon gång började allt detta av en anledning.
Storbritannien genomför sedan maktskiftet en tuff besparingsperiod efter en tid ansvarslöst socialdemokratiskt regeringsinnehav. Landet har därför sedan en tid präglats av strejker, protester och hög arbetslöshet i den ekonomiska krisens spår. Inte sällan är det grupper utanför arbetsmarknaden som får betala det högsta priset när det saknas resurser. Nu krävs politiska reformer för framtiden som stärker landets konkurrenskraft och som inkluderar fler i samhället. Kortsiktigt sparande får inte ersätta långsiktiga behov av strukturella förändringar. En av Sveriges största städer brinner. Nu måste den brittiska regeringen börja brinna för att på allvar bekämpa utanförskapet och därmed förebygga att något liknande kan hända igen.