Instinktivt vill man finna en fullt begriplig förklaring bakom den uppmärksammade kartläggningen av människor med romsk bakgrund, alltså en förklaring som på ett eller annat sätt kan motivera ett register. Emellertid består knappast registret om 4 029 individer av kriminella, utan av människor som i många fall är ostraffade. Dessutom är en fjärdedel av de kartlagda barn och 52 av dessa är så unga som två år. Det rör sig alltså om ett register, eller en kartläggning av människor, som på det hela taget tycks basera sig på romernas bakgrund.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har kommenterat registret som helt oacceptabelt och justitieminister Beatrice Ask (M) har påtalat det olagliga i att registrera människor baserat på deras etnicitet. Milt uttryckt får man säga att det finns en hel del frågor måste besvaras: Vem ligger bakom det? Hur länge har det existerat? Hur har det kunnat existera och varför har inte någon reagerat förrän gårdagens uppdagande?
Skånepolisen erkänner att det finns insamlade uppgifter om människor med romsk bakgrund, dock tycks det inte vara upprättat av myndigheten utan av medarbetare. Inte heller vill man kalla det för något register. I stället menar man att det rör sig om en ”analysfil” som avser att underlätta brottsutredningar genom att kartlägga människor som är associerade med varandra – då är det tillåtet att samla information om människor utanför belastningsregistret. Det förklarar dock mycket litet, särskilt inte varför en fjärdedel av de kartlagda är barn.
Rikspolischef Bengt Svenson säger sig vara förbannad och ska nu träffa samtliga länspolismästare för att försäkra sig om att det inte existerar några fler register och en förundersökning om brott har inletts vid riksenheten för polismål.
Det finns alltså ingen anledning att anklaga polismyndigheten, eller landets alla poliser, för att genomsyras av grumliga värderingar eller etnocentriska världsföreställningar.
Likväl riskerar registret att nedsvärta ryktet för en hel poliskår och i förlängningen förtroendet för statsapparaten i sin helhet. Trots allt bygger förtroendet för våra myndigheter på att alla människor bedöms utifrån likvärdiga premisser. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle och innan det står klart om huruvida det finns rationella förklaringar bakom kartläggningen, kommer det bli svårt att betrakta registret som något annat än ett utfall av ingrodda fördomar om en minoritet som genom historien fått utstå allt från allmänhetens smädelser till hatbrott och ja, politiskt sanktionerade förföljelser.
Om förundersökningen mot all förmodan skulle visa att sådana fördomar på ett eller annat sätt lever bland poliskårens medarbetare är det djupt problematiskt och framkallar obehagliga ekon från en svunnen tid, för fler än landets numera ärekränkta romer.