DO är ett resultat av 2008 års sammanslagning av de tidigare myndigheterna Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Handikappsombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Myndigheten DO ska enligt sin arbetsbeskrivning verka genom att informera och utbilda andra myndigheter, företag, och enskilda personer.
I en omtalad nyhet i fjol framkom i tidningen ST Press genom en enkät att var tionde medarbetare på DO kände sig diskriminerad och att var fjärde kände sig ledsen på grund av sitt jobb. Var tredje tyckte att de sällan eller aldrig fick stöd eller hjälp av sin närmaste chef. Intervjuade medarbetare beskrev chefen Linna som så lynnig att alla var rädda på jobbet, och att myndigheten var ett "slöseri med skattebetalarnas pengar".
Diskrimineringsombudsmannen har senaste åren blivit föremål för debatt på grund av flera omdiskuterade rättsliga prövningar och uppmärksammanden. Det rör sig om frågor som om handslag går för sig som hälsning, huruvida organisationer ska få välja sina egna regler kring heltäckande klädsel, eller hur adventsljusstakar ska placeras under jul, allt för att inte diskriminera någon.
De får gärna fortsätta den här typen av verksamhet. Vad man däremot kunde ifrågasätta är varför just denna myndighet i konkurrens med annan offentlig verksamhet årligen ska sluka betydande resurser från allmänna medel för att bedriva det den gör under nuvarande former och med givet resultat. Vad är det som säger att de 93,5 miljoner kronor som myndigheten beräknas kosta per år skulle vara en väl placerad investering av skattebetalarna, när inte ens myndighetens egna medarbete - de som borde ha bäst insyn - inte ens själva tycker det?
Diskrimineringsombudsmannens verksamhet motverkar inte diskriminering. Myndighet diskriminerar själv - och inte vilka som helst, utan medborgarna själva, i egenskap av skattebetalare.
Låt skattebetalarnas pengar gå till något vettigare. Lägg ner "Verklighetens ’The Office’", som skribenten Johan Hakelius träffande uttryckte det i en liknelse med den kända TV-serien i en kolumn i Aftonbladet (26/1).
Allt annat vore en kränkning mot alla enskilda medborgare i landet med världens näst högsta skattetryck.