Det unga valet

En stor kull ofta engagerade förstagångsväljare kommer att stå i väljarbåsen i höst, samtidigt är få ungdomar engagerade i de politiska ungdomsförbunden. Engagerade men oengagerade. Hur ska det gå ihop?

En ung engagerad. MUF-ordföranden Niklas Wykman, här på besök i Västervik.Arkivbild: Ellen Kindstrand

En ung engagerad. MUF-ordföranden Niklas Wykman, här på besök i Västervik.Arkivbild: Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Västervik2010-04-23 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Kan man mäta ungdomars politiska engagemang på något vis? Att kika på ungdomsstyrelsens bidragsgrundande medlemsstatistik är ett sätt - men på långa vägar helt rättvisande. Med bland organisationerna i den statistiken finns de politiska ungdomsförbunden som satsar hårt inför valet. Ungdomsförbunden brukar öka medlemsmässigt under valrörelserna och vissa av dem har hämtat upp sig något under senare år.Sett över ett antal decennier har de politiska ungdomsförbunden dock tappat i medlemsantal. Och inte undra på det. Ungdomsförbunden har skakats av fuskskandaler där falska medlemsantal trissats upp för att förbunden skulle kunna håva in pengar från regionförbund och ungdomsstyrelse. Och när så de faktiska medlemmarna har räknats - visade det sig att de inte var så många. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet har tappat allra flest medlemmar. Säkert minns några bidragsskandalen här i länet med nuvarande riksdagsledamoten Lena Hallengren (S), i centrum - för att nämna ett exempel. Bilden av unga politiker varierar liksom bilden av den politiska kulturen. Är det ett nät av otillgänglighet som möter den unga engagerade eller en politisk kultur av fiffel och båg? Eller kanske till och med en väg direkt in i maktens boningar runt om i landet? Möjligheter att forma sina värderingar, eller en ideologisk piska att följa ordförandens ståndpunkter till punkt och pricka? Broilers eller vanliga fotbollsspelande och facebookande ungdomar?Ska man tro nyhetstidskriften Fokus redaktör Torbjörn Nilsson så är det en i allra högsta grad cynisk värld i vilken människor fostras till fiffel och båg. Åtminstone är det så det beskrivs i hans nyutkomna bok "De omänskliga". Det är en allt annat än nyanserad bild. Utan att ursäkta några övertramp, är det viktigt att konstatera att det precis som i andra föreningar och i samhället i stort, finns människor som vill nyttja sin omgivning i ljusskygga syften. De allra flesta har engagerat sig för att de brinner för sin vision om Sverige och världen.Av de förstagångsväljare som röstade vid förra valet kunde 44 procent tänka sig att engagera sig politiskt men mindre än 5 procent gör det i befolkningen som helhet, och ännu färre är de ungdomar som gör det. Men det politiska engagemanget kan kanaliseras på så oerhört många olika vis i dag, inte minst tack vare Internet. Att träffas i partilokalen på orten har kanske aldrig varit så ohett som nu. För de politiska företrädarna måste prio ett vara att finnas där andra människor finns. Att stå i blåsten en tisdagseftermiddag på Spötorget och tala i en gammal megafon lockar säkert nostalgikern, men det är inte där det reella opinionsarbetet försiggår.Lika lite som att alla kvinnor delar en kvinnlig politikers värderingar bara för att hon är kvinna, eller en invandrare delar en invandrad politikers värderingar bara för att denne är invandrare. Lika lite delar en ung person en annan ung människas värderingar bara för att denne är ung. Självklart handlar det om värderingar. Men visst kan det spela en avgörande roll för somliga att tala med personer i samma situation som de själva, igenkänningsfaktorn ska inte föraktas. Dessutom blir politiken intressantare och mer dynamisk med olika perspektiv.Varje ny generation måste vinna demokratin. Kampen om ungdomarnas röster är således en kamp för demokrati också imorgon.