Det var i samband med en signering av sin bok med den av latinister omtvistade titeln ”Satis polito” som partiledaren Jimmie Åkesson (SD) fick en tårta kastad i ansiktet. Kvinnan bakom dådet omhändertogs, misstänkt för ofredande. Partisekreterare Björn Söder (SD) menar att dådet inte tar allt för hårt på partiets medlemmar, de är luttrade sedan tidigare och har varit med om värre. Han menar vidare att angreppet mot partiledaren snarare stärker medlemmarna då det visar att man är på rätt väg, vilket får de politiska motståndarna att ta till rent desperata metoder (SvD 6/11).
Just denna del av helheten har väckt mångas uppmärksamhet. Nämligen att gräddtårtan inte skadar utan stärker missnöjespopulisternas ställning som utsatta martyrer, vilka befinner sig i kamp mot ett förblindat och oförstående etablissemang. Andra har i stället fnyst och menat att det blivit väl mycket väsen kring en närmast oskyldig manifestation med mål att demonstrera det allmänna missnöjet mot de intoleranta missnöjespopulisterna.
Kanske ligger det något i att reaktionerna kring dådet är överdrivna, det var trots allt bara en gräddtårta och det skadar knappast någon, åtminstone inte allvarligt. Emellertid hade bakverket lika gärna kunnat vara ett tillhygge med betydligt större skadepotential. Låter man dessutom påminna sig om att vi befinner oss i ett land där såväl en statsminister som en utrikesminister bragts om livet på öppen gata, blir saker och ting inte längre så skämtsamma. Det ställer tvärtom frågor om hur trygg man som framstående eller kontroversiell politiker egentligen kan sägas vara i Sverige.
Faktum är att livet som politiker vare sig är särskilt tryggt eller sockerkantat. Värst är dock tillvaron för landets sverigedemokrater. Över hälften av partiets folkvalda uppger att de någon gång blivit utsatta för våld eller hot på grund av sitt politiska engagemang. Bara i år har partiet inrapporterat över 71 incidenter mot aktiva medlemmar. Något som borde vara oacceptabelt och ändå är det förbryllande tyst från andra partier.
Allt våld mot politiska företrädare riskerar att kväva åsiktsmångfalden och inte minst avskräcka nya förmågor från att engagera sig politiskt. Därför är den här sortens ”aktivism” förkastlig och det finns inget hjältemodigt eller högburet med att kasta gräddtårtor mot sina, vad man antar får vara, meningsmotståndare. Särskilt inte när man lever i ett land som ger var och en möjligheten att fritt uttrycka sin åsikt.
Tårtskandalen är ett av flera samtida exempel på att våld mot missnöjespopulister ibland tycks vara litet mer acceptabelt än annat, vilket är betydligt mer obehagligt än att det finns sverigedemokrater i riksdagen. Eller att resterna av den vispgrädde som nu torkas från Jimmie Åkessons ansikte skänker ytterligare en möjlighet för missnöjespopulismen att spela rollen som martyr inför nästa års valrörelse.