Västerviks-Tidningen har påbörjat sin granskning om hur EU påverkar vardagslivet i Tjust. Det är på alla sätt och vis en viktig fråga att ställa sig, med tanke på att det är dryga sex veckor kvar till svenskarna väljer in och väljer om ledamöter till Europaparlamentet.
Hela 60 procent av besluten i kommunfullmäktige kan på ett eller annat vis spåras till EU. Alltså påverkar besluten i unionen alla människor i vårt avlånga land, men om lagstiftningen hjälper eller stjälper beror på vem man frågar.
Lantbrukarna är beroende av unionens väldiga jordbrukssubventioner, medan yrkesfiskarna avskyr fiskefonderna som konkurrerar ut den svenska yrkesflottan. Företagarna älskar hur den gemensamma marknaden öppnat möjligheterna för export, medan jägarna har svårt att inte plocka fram geväret i vredesmod om man nämner rovdjursdirektivet. Gemene svensk gläds åt möjligheten att resa fritt mellan medlemsländerna, medan lika många känner sig snuvade på löftet om att snuset och surströmmingen ska fredas från europeisk förbudsiver.
Sådär kan man fortsätta i all evinnerlighet och sammantaget kan man konstatera att det inte är särskilt lätt för den vanlige väljaren att få något begrepp om EU-politiken. Ännu mindre vem man bör rösta på och varför.
Överlag vet svenskarna inte särskilt mycket om EU. En populär ursäkt är att unionens beslutandeprocesser är för komplicerade för att sammanfattas av medier och folkvalda, men det duger inte. EU är ett demokratiskt unionsbygge och måste kunna beskrivas pedagogiskt om unionen ska ha någon legitimitet, över huvud taget. Nej, snarare har den utbredda okunskapen sin förklaring i ett utbrett ointresse.
Brysselbesökaren slås av den väldiga journalistkår som trängs i Europaparlamentet. Lika mycket slås man av att svenska journalister lyser med sin frånvaro. I dag finns endast enstaka, om ens någon, som bevakar arbetet i unionen kontinuerligt. Det skiljer sig påtagligt från 1990-talet då såväl de stora dagstidningarna som tevekanalerna hade permanent bevakning på plats.
Den bristande bevakningen är ett påträngande demokratiproblem. Inte minst leder det till att många myter hemsöker EU-debatten. Nyligen anklagades unionen för att vilja förbjuda den hemlagade ostkakan, när det i själva verket var Livsmedelsverket som ville förbjuda opastöriserad mjölk. Detsamma gäller vänsterns försök att beskriva det ökade antalet tiggare på landets gator som ett utfall av regeringens politik, när det i själva verket beror på den fria rörligheten inom EU.
Unionen påverkar svenskarnas vardag i en sådan omfattning att medierna har ett ansvar att göra dess politik tillgänglig för väljarna. Men svenskarna måste också efterfråga granskning av de beslut som fattas i Bryssel och Strasbourg. Ty det är befolkningens ovilja att betala för kvalitativ journalistik som till stor del förklarar varför EU-bevakningen lämnar mer att önska.
Västerviks-Tidningen kommer åtminstone dra sitt strå till stacken, på vägen mot att göra den svårbevakade unionen något mer bevakad.