När en tämligen marginell religiös organisation (Frälsningsarmén) gör som de gjort i över 100 år - det vill säga att de bland annat tolkar Bibeln på det vis de tror är det rätta och kräver att ogifta och homosexuella ska leva i celibat - då upprörs Sverige. Kanske med rätta, kanske inte.
Men långt, långt ifrån samma dignitet får nyheten om fostren som vid sena aborter (efter 18:e graviditetsveckan) tas ut levande och läggs skrikande i intilliggande sköljrum där de får ligga och dö. Detta omskrevs på ledarsidan för en dryg månad sedan och grundade sig på fall inträffade i Danmark.
Nu rapporterar bland annat den kristna tidningen Dagen om liknande fall här i Sverige. Socialstyrelsen har blivit uppmärksammad på detta genom en sjuksköterska som berättar för tidningen Dagen: "Vi brukar lägga dem på en filt eller ett täcke i sköljen där de för självdö. Vi går därifrån för vi står inte ut". Det är givetvis fruktansvärt för personalen som får handskas med detta - det ska de givetvis inte behöva göra.
Men framförallt: det som är beklämmande är det svenska samhällets syn på liv. Några veckor till i moderns mage och fostret hade kunnat överleva med hjälp av neonatalvården.
Det finns många stenar som vänds och vrids i samhällsdebatten. Inte särskilt mycket anses för heligt för att kunna diskuteras och ifrågasättas. Men det finns uppenbarligen några tabun. Det märktes inte minst av den tsunami av kommentarer som följde på de två filosoferna Nicolas Espinozas och Martin Petersons förslag om hur man skulle kunna förändra den svenska abortlagstiftningen genom att göra en annan avvägning mellan kvinnans intressen och fostrets än vad som görs i dag.
Att ifrågasätta nuvarande debattlagstiftning väcker verkligen debatt, men när fall som det ovan refererade dyker upp är det tämligen tyst.
Varför vaknar inte Debattsverige till med den sensationslystnad som annars så gärna tränger in i våra vardagsrum genom internet, tv, radio och tidningar? Det är helt uppenbart att de radikala åsiktsinriktningarna och det tryck som de lagt över många människors munnar, inkasserar en seger då de slipper debattera den sena aborträttens avigsidor.
Tvivelsutan är abortlagstiftningen en helig ko i det svenska konsensussamhället. Det är dags att börja diskutera aborten också ur det ofödda livets perspektiv.