Det mäktiga utskottet hade blivit överens. Huvudstadens samlade presskår infann sig snabbt därefter för att möta kvinnan som tog över ledningen av partiet efter att den förra Ledaren sparkats. Med sig hade hon personen som det mäktiga utskottet enats om att nominera till ny Ledare. Inför den samlade pressen, dess kameror och mikrofoner presenterades han. Han talade till kamerorna och nämnde vikten av att arbeta för ett öppnare parti. Därefter lämnade hon som tagit ledningen av partiet och den nye Ledaren pressrummet. Detta skedde utan möjligheter för någon att ställa frågor till de höga vederbörande och efter en rekordsnabb process i vilken i princip endast en utvald partielit har kunnat delta. Planen är att styrelsen ska välja Ledaren vid sitt möte i dag.
När kardinalerna i Vatikanen väl har kommit fram till ett beslut när de ska utse en ny påve, signaleras detta med att det ur skorstenen på Sixtinska kapellet pyser vit rök. Med undantag från just den uppdiktade detaljen ovan om rök ur skorstenen på Sveavägen, är det andra beskrivna överensstämmande med verkligheten. Slutenheten är slående, som vore det ett ledarbyte i det statsbärande enhetspartiet i en odefinierad vänsterdiktatur.
En snabb process eller en långsam, så har val-alternativen beskrivits av socialdemokrater. Krisläget har skapat en stress inom Socialdemokratin, en stress som gjort att detta parti inte på allvar vågat ta sig tid att förändra de interndemokratiska processerna. När andra partier och organisationer går i riktning mot öppnare processer och mer av medlemsinflytande gör Socialdemokratin det rakt motsatta.
Demokrati tar tid och är jobbigt - när partiet krisar, då går det finfint att sätta sådana principer åt sidan. En process med valberedning och med olika öppet emot varandra konkurrerande kandidater hade nog frestat på för mycket för den förr så stolta och utåt unisona och samlade Socialdemokratin. Slitningarna och de politiska avstånden inom rörelsen är mycket stora, de hade kommit fram i ljuset och den krackelerade arbetarrörelsen hade framstått som ännu mer krisande än vad den gör nu.
Det verkställande utskottet har således nominerat ledaren för IF Metall, Stefan Löfven, till ny partiledare för Socialdemokraterna. Han framstår som stabil och påläst, är en varm kärnkraftsförespråkare och Europavän och är vass i jobb- och arbetsmarknadspolitiken. Han får goda vitsord från såväl socialdemokrater som en del borgerliga debattörer och politiker. Dessa vitsord är alltså grundade på vad han gjort som ledare för ett fackförbund. Inte som kommunalråd, riksdagsledamot eller minister.
En av Håkan Juholts brister var hans avsaknad på erfarenheter från toppolitiken - men Juholt hade åtminstone varit riksdagsledamot under lång tid och dessutom ordförande i ett av riksdagens utskott. Inte ens denna erfarenhet har Löfven. Att inte ha någon riksdagsplats och samtidigt leda det största partiet i kammaren kommer att skapa problem. Han kommer således inte att kunna delta i riksdagens arbete så som tidigare S-ledare gjort och därmed heller inte kunna ställa upp i riksdagens partiledardebatter. Om knappt tre år kan han vara Sveriges statsminister.
Löfven har en tuff utmaning framför sig. Han ska lyckas med konststycket att ena en politiskt mycket splittrad rörelse, han ska verka enande i personstriderna, han ska hitta en politisk linje och han ska modernisera sitt parti. Dessutom ska han få tillbaka de väljare som flytt från partiet i en ström som saknar motstycke i svensk politisk historia, han ska lyckas få med sig de gamla sympatisörerna, övertyga slentrianväljarna och dessutom etablera ett förtroende i nya väljargrupper.
Som toppolitiker är Stefan Löfven, när han idag formellt väljs av Socialdemokraternas partistyrelse till ny ordförande för Sveriges största politiska parti, ett helt oskrivet blad.