Demokratins motsats och alternativen förskräcker och är däremot omänskliga i sin strävan efter perfektion och konformism. Därför är värnet om demokratin och den ständiga kampen för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och fria val så viktig att slå vakt om.
Varje gång en demokratisk politiker missar målet om vilka stater eller krafter som utgör demokratins motsats, förtjänar vederbörande kritik, skarp kritik. Två lika aktuella som pinsamma exempel inom borgerligheten: för en tid sedan kringgick försvarsminister Karin Enström frågan huruvida Saudiarabien är en diktatur, Annie Lööf missade målet när det gällde Kina. Visst har de rättat till sina svar, pudlat och gått vidare. Men det ska sitta i ryggmärgen - det råder inget tvivel om att såväl Saudiarabien som Kina är diktaturer.
På den yttersta vänsterkanten är det mer vanligt, dessutom ideologiskt och historiskt motiverat, att antingen sväva på målet inför definitioner vad som kännetecknar demokratier och diktaturer eller försvara de sistnämnda.
Det var exempelvis inte länge sedan det fanns tydliga kopplingar mellan Svensk-kubanska föreningen och Vänsterpartiets partistyrelse och än finns det troende kommunister i ett av våra riksdagspartier.
Det är svårt att förstå att styret i Havanna eller regimen i Minsk har några svenska supportrar i dag. Men så är det. De råaste och rödaste av de svenska kommunisterna försvarar Lukasjenkaregimen i Minsk. I tidningen Proletären, som är organ för det som nu heter Kommunistiska partiet och tidigare kallades Kommunistiska Partiet Marxist-leninisterna revolutionärerna KPML(r), skriver på nyhetsplats om det så kallade diplomatiska bråket med Vitryssland, då Sveriges ambassadör inte längre var välkommen till landet:
"Carl Bildts och också socialdemokraternas iver att vara USA och EU till lags i försöken att störta den lagliga vitryska regeringen har förvandlat den svenska ambassaden till ett förbindelsekontor mellan oppositionen och västmakterna. Under den uppkomna krisen visade det sig tydligt vilka som ytterst håller i trådarna. Det var USA och dess vasaller i EU som genast gick ut till försvar för Sveriges provokativa agerande."
Visst häpnar man! Det låter som propagandarader från en annan tid, ett annat sekel och från ett kallt krig. Skribenten Erik Anderson försvarar Lukasjenkaregimen helt oförblommerat.
I dag är det den internationella minnesdagen för offren för totalitära regimer, även kallad Black Ribbon Day. I diverse skurkstater runt om i världen pågår mördandet just nu, människor förtrycks och yttrandefriheten kränks. En dag som denna finns det skäl att skänka en tanke åt alla dem som med friheten eller livet som insats - i Minsk, Moskva, Teheran eller i andra städer där diktaturens kreatur håller befolkningen i strama tyglar - har kämpat och fortfarande kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.