Två svidande valförluster, usla opinionssiffror och flera starka motkandidater blev för mycket för Lars Ohly som med sin avgång på Vänsterpartiets kongress den 5-8 januari nästa år blir den kortvarigaste vänsterledaren i modern tid. Nu väntar ett halvår av maktkamp och inåtslutna aktiviteter i ett parti vars valberedningsarbete senast det begav sig präglades av hemliga fraktionsmöten och falangstrider mellan traditionalister och förnyare. Den här gången kan det bara bli bättre.
Historieböckerna kommer sannolikt att sammanfatta Lars Ohlys partiledarskap med oviljan att göra upp med partiets mörka kommunistiska förflutna, det historiska rödgröna samarbetet och alla märkliga utspel. Som att han skulle ha spelat fotboll mot Nacka Skoglund, friandet under partiledarutfrågningen och att han grät vid Berlinmurens fall.
Efter presskonferensen i går sade Ohly talande nog att hans största misstag var att han kallade sig kommunist, inte att han faktiskt länge har varit det. Hur ska vi annars förklara berömda citat som "Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk Ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck" eller "Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse".
Som Västerviks-Tidningen skrev i går står det nu mellan riksdagsledamoten Jonas Sjöstedt, gruppledaren Hans Linde och ekonomiskpolitiske talespersonen Ulla Andersson. Starka önskemål om ett delat ledarskap mellan man och kvinna har förts fram. Det är inte osannolikt att Ulla Andersson eller eventuellt Josefin Brink får en framskjuten roll som partisekreterare eller vice partiordförande med Jonas Sjöstedt som ny vänsterledare. Oavsett vem det än blir är Lars Ohlys avgång en mardröm för Socialdemokraterna som sedan Håkan Juholts tillträde positionerat sig vänsterut.
Vänsterpartiet kommer inte längre att skrämma rödgröna mittenväljare som vill se ett fräscht och tydligt alternativ till socialdemokratins ökenvandring. Det finns ett vänstervakuum och ett suktande efter en stark ledare som kan utmana Fredrik Reinfeldt i debatter. En blixtrande Jonas Sjöstedt som snabbt gjort sig känd för vass retorik skulle framstå som rena rockstjärnan i jämförelse med Håkan Juholts pajaskonster. Det nalkas vänsterkannibalism inför valet 2014 om inte Socialdemokraternas ideologiska GPS slutar blinka sväng nästa vänster.