I går och i dag samlas ledarna för EU:s medlemsstater i Bryssel för att diskutera EU:s budget till och med 2020. Motsättningarna är skarpa. Potentialen för villervalla är dessutom betydande då alla 27 av EU:s medlemsstater har vetorätt. Inte så få länder har dessutom hotat med att faktiskt använda den.
Stridslinjerna är uppdragna enligt följande: EU-kommissionen har föreslagit att budgeten ska ökas med sju procent, vilket skulle göra att den landar på den nätta summan 9 biljoner kronor (en biljon är tusen miljarder). Kommissionen hejas på av de medlemsstater som är nettotagare av EU-medel: främst Spanien, Rumänien och så klart Grekland. Framför allt Storbritannien sätter sig kraftfullt på tvären och vill i stället se som mest en frysning av EU:s budget, men helst nedskärningar.
Ytterligare några som är beredda att kämpa för en utökad budget är Bryssels kast av eurokrater. Europaparlamentets talman, den tyske socialdemokratern Martin Schulz, har i flera europeiska tidningar i veckan hävdat att det inte är ekonomiskt sunt att skära i EU:s budget. Detta gör han med en störtflod av keynesianska argument, som alla går ut på att den enda vägen till ekonomisk tillväxt är att EU öser pengar över medlemsstaterna. Det är en veritabel parad av exempel på varför unionens ekonomiska ramar bör stramas åt snarare än utökas.
Utan att förstå det själv slår Martin Schulz huvudet på spiken när han skriver att EU:s regeringschefer inte kan fortsätta att ge unionen fler och fler arbetsuppgifter och samtidigt skära i budgeten. Gott så. Mekanismen fungerar nämligen åt andra hållet också: om EU:s budget tyglas kommer också unionens uppgifter och maktanspråk att hindras från att skena i väg. Det senare framstår som allt mer angeläget.
Många krafter vill ta krisen till intäkt för att öka EU:s befogenheter. Varför inte göra tvärtom? När skafferierna är fyllda och ekonomin går bra är det lätt att av lättja låta dåliga strukturer växa till sig.
Nu kan dock Europa inte undkomma svåra val. Varför då inte ta tillfället i akt att välja en ny och bättre kurs? Öka inte utgifterna, minska dem. Det är nu om någon gång som EU kan pressas ner i en mindre kostym.
Sverige står, något förvånande kan man tycka om man beaktar att vi i övrigt inte utmärker oss genom att hålla offentliga utgifter nere, på Storbritanniens sida i nedskärningshörnan. Men det är kanske inte så förvånande att regeringen inte vill se sina ansträngningar att spara och hålla ordning i den svenska ekonomin gå om intet på grund av slösaktighet i Bryssel.
Om inte kommissionens förslag till budget stoppas vid dagens toppmöte bör det om inte annat vara en väckarklocka för unionens ansvarstagande medlemsstater. Det är dags för en svältkur.