Bolånetagarnas skulder ökar i takt med bostadspriserna och Riksbankens räntesänkningar. Tiden är mogen att trappa ned ränteavdraget och stävja hushållens farligt höga skuldsättning.
I torsdags sänkte Riksbanken styrräntan med ytterligare 0,1 procent, till -0,35 procent. Vi har negativ ränta med råge. Riksbanken förutspår en låg ränta under en lång tid framöver. Vilket inte bådar gott för hushållens skuldsättning, då en låg ränta eldar på prisökningen på bostäder. Enligt Svensk mäklarstatistik har prisuppgången på bostadsrätter och villor de senaste tre månaderna varit sex respektive fem procent. Det är en kraftig tillgångsinflation som borde hissa alla möjliga sorters varningsflagg. Att avfärda en bostadsbubbla efter år av kraftiga prisuppgångar låter sig knappast längre göras.
Det finns betydande risker för hela landets ekonomi med överbelånade hushåll. Konjunkturinstitutet, KI, har undersökt bolånetagarnas ekonomi och hälften av hushållen i deras undersökning har en belåningsgrad på 70 procent eller mer.
Det innebär att en prisnedgång på 25 procent skulle utradera deras egna kapital och värdet på fastigheten skulle motsvara lånen. Det scenariot skulle få allvarliga konsekvenser för ekonomin i stort då hushållen skulle behöva snåla in rejält och dra in på konsumtionen.
Ränteavdraget gör det möjligt att dra av 30 procent av ränteutgifterna i deklarationen och betala den delen med oskattade pengar. För belopp över 100 000 är avdragsrätten 21 procent. Om avdraget skulle avskaffas helt för en person med ett miljonlån skulle räntekostnaden öka med 7 500 kronor per år om räntan är 2,5 procent. Ju högre ränta desto större avdrag.
Att avskaffa hela ränteavdraget direkt är fel väg att gå då medborgarna måste få tid att anpassa sig till den stora förändring reformen skulle innebära. Om avdragsutrymmet minskas med någon procent per år under en längre tid kan hushållen planera för de ökade kostnader det skulle innebära. Förhoppningsvis skulle en sådan reform kyla av bostadsmarknaden utan att den kraschar och minska hushållens skuldsättning.
Fördyrade boendekostnader skulle naturligtvis ställa till det för många hushåll. Men om ränteavdraget var tänkt som ett sorts stöd till barnfamiljer som behövde ett större boende när räntenivåerna kunde ligga uppåt hela 15 procent, kan avdraget i dag liknas vid ett generellt bidrag till den högt belånade medelklassen.
KI spår att statens kostnad för avdraget kommer att öka till 60 miljarder kronor fram till 2024. Kostnaden år 2013 var 23 miljarder enligt KI. Det finns således en hel del pengar för staten att spara på ränteavdraget. Om avskaffade avdrag kommer att slå onödigt hårt mot skyddsvärda grupper som barnfamiljer får man lösa det på något annat sätt, som att villkora avdraget med hemmavarande barn eller liknande, alternativt höja barnbidraget.
I det extrema lågränteläge vi befinner oss är tiden inne för att inleda en avtrappning med sikte på ett avskaffat ränteavdrag.