Förhoppningen att grekerna skulle rösta ja i söndagens folkomröstning om långivarnas åtgärdsförslag och därigenom sätta ett koppel på sin ogörliga vänsterpopulistiska regering kom på skam. Efter resultatet festade regeringspartiet Syrizas anhängare natten igenom på olika torg runt om i landet. De flesta, såväl i Grekland som i resten av Europa, var dock främst oroade för vad framtiden kommer att bjuda.
Det är en osäker tid som nu tar vid. Efter att så ogenerat ha ignorerat eurogruppens regler och landets långivare talar mycket för att Grekland har förbrukat sina chanser. Alexis Tsipras, Greklands premiärminister, har förklarat att omröstningen är ett mandat för en bättre förhandling. Han har också kampanjat med budskapet att ett ”nej” i omröstningen kommer att göra allt bättre. Resten av Europa förefaller dock inte dela hans uppfattning.
Sigmar Gabriel, Tysklands näringslivsminister och partiledare för Socialdemokraterna, sade till Tagesspiegel att Grekland nu har ”rivit ner de sista broar vi kunde ha gått framåt tillsammans på”. Jean-Claude Juncker, Europeiska kommissionens ordförande, förklarade redan innan valet att ett nej innebär att ”Grekland säger nej till Europa”.
Problemet består, som den moderate europaparlamentarikern Gunnar Hökmark beskriver det, i att det ”grekiska folket har röstat nej till verkligheten och till möjligheterna till en ekonomisk återhämtning under ordnade former.”
En del av de åtgärder som Grekland har genomfört under galgen har varit mindre lyckade. Men det stora flertalet åtgärder har tveklöst varit av godo, och Greklands ekonomi började hämta sig. Landet har till och med kunnat låna pengar på egen hand vid ett par tillfällen.
Nu när Grekland tydligt har visat det inte ställer upp på de grundläggande spelreglerna kan landet dock tvingas att lämna euron. Först handlar det om huruvida Europeiska Centralbanken, ECB, kommer att fortsätta sina nödlikviditetslån till de grekiska bankerna. Utan dem är den grekiska banksektorn dödsdömd. Tills vidare kommer de grekiska bankerna att hålla stängt i ytterligare ett par dagar.
Nästa steg är de övriga ledarna för eurogruppen som sammanträder i dag. Frågan är om Tsipras har något alls som längre kan locka dem tillbaka till förhandlingsbordet. Hittills har det inte varit mödan värt och varken tålamod eller förtroende är outtömliga resurser.
Gränsen för vad eurozonens övriga skattebetalare kan tvingas stå ut med får anses passerad med råge. Viljan att fortsätta finansiera det grekiska slingrandet återfinns nu enbart hos en minoritet av befolkningen i de övriga euroländerna. Nu när Grekland visat att det inte finns en uppslutning kring varken mål eller medel är det rimligt att det lämnar euron. Att fortsätta spela de grekiska vänsterpopulisternas spel skulle också sända farliga signaler till Italien, Spanien och Portugal där opinionen visar tydliga framgångar för liknande partier.
Det är dags för eurozonens ledare att fatta ett mycket tråkigt beslut och stänga ute Grekland.