Douglas Holmes, professor i antropologi vid amerikanska Binghamton University, studerade under sin ungdom italienska byar för att få svar på hur välfärdsstatens framväxt påverkat lokalbefolkningens liv. Holmes var övertygad om att stöd i form av skattefinansierad sjukvård och äldrevård var den största förändringen i deras liv. Han skulle dock komma att bli rättad. Det praktiska stöder var förvisso viktigt enligt byborna, men ännu viktigare var att välfärden givit dem möjligheten att långsiktigt planera sin framtid (SvD 3/7).
En grundläggande förutsättning för en människas framtidsutsikter är en trygg boendesituation. Det är dock något av en svensk bristvara, inte bara i landets storstäder utan också på många universitetsorter. Priset på en lägenhet i Stockholms innerstad har femfaldigats sedan 1996 och hela 25 av landets 43 högskolekommuner uppger att det för tillfället råder brist på bostäder till deras studenter. Moderaterna gör emellertid bostadsbristen till en prioriterad fråga inför höstens riksdagsval.
I torsdags kunde ledarredaktionen berätta om regeringens så kallade Sverigebygge. Det vill säga planerna på nya stambanor för höghastighetståg och 100 000 nya bostäder. Under Moderaternas dag i Almedalen presenterades dock en förlängning av paketet signerat det ledande regeringspartiet – 20 000 nya studentbostäder ska byggas till och med 2020. Det skulle innebära att den årliga nyproduktionen av studentbostäder fördubblas. Dagens 1 500 skulle således bli 3 000.
För att nå dit vill partiet att det ska bli betydligt lättare för kommunerna att bygga bostäder till unga på statlig mark. M vill även glesa ur det snåriga buskage av regler som i dag försvårar nybyggnationer, inte minst av studentbostäder. Bland annat vill man låta Boverket förenkla reglerna för byggandet av små lägenheter. Dagens minimikrav på 27 m2 per bostad ska bli 16 m2, vilket skulle minska produktionskostnaden med en fjärdedel och i samma slag sänka hyreskostnaden för studenterna. Dessutom vill man utöka uppdraget för det statliga bostadsbolaget Akademiska Hus, som ska tillåtas bygga på egen hand.
Bostäder må förvisso inte väcka lika glödgande känslor hos väljarna som förkortad arbetstid eller storslagna visioner om kärnkraftsoberoende energiförsörjning. Men den påträngande bostadsbristen är likväl en av vår tids viktigaste samhällsfrågor. Vare sig det gäller vägen mot en fungerande bostadsmarknad eller att minska lånetrycket på de ansträngda hushållen, för att på så vis undvika en svensk bolånebubbla.
M gör ändå bostadsfrågan till sin egen under ett valår i motvind. Det visar att partiets rykte om att vända kappan efter vinden långt ifrån alltid är rättvisande. Att välja minskat regelkrångel framför subventioner eller mer ideologiskt färgade reformer som marknadshyror är dessutom helt i linje med den pragmatiska konservatism som präglat de två mandatperioderna med Fredrik Reinfeldt.
Långsiktigt borde det dock vara intressant för partiet att lyfta andra reformer som skulle kunna få bolånens tryckkokare att svalna. Där finns givetvis marknadshyrorna som ett alternativ. Ett annat exempel är att sänka kapitalskatten, som skulle uppmuntra människor att spara sig till sina bostäder, snarare än att belåna sig till bristningsgränsen.
Att bygga snabbt men reformera långsamt torde dock vara den enda moderata vägen framåt.