Det behövs fler människor i politiken som kommer utifrån med nya perspektiv och nya sätt att verka på. Det behövs också människor i Västervikspolitiken som inte enbart har Västervikshorisonten i sitt förflutna. Roger Psajd hade båda delar, det gjorde honom till en frisk fläkt och en spännande politikerprofil. Han har vågat lyfta kontroversiella frågor och inlett ett förändringsarbete i förvaltningen. Förvisso har det funnits övrigt att önska i precision i sakpolitiken och i det politiska ledarskapet. Nu lämnar Psajd posten med tidsaspekten som motivering. Ett heltidsjobb kombinerat med nämndsordförandeposten var för mycket.
Dock är det uppriktigt sagt beklagligt att Psajd efter så kort tid lämnar sin post. För Moderaternas del är det en förlust, partiet behöver profiler som vågar ta debatten. Och nog hade det varit önskvärt för arbetet i en förvaltning som är ute på ett stormigt hav, att ha kvar kaptenen till stormen har bedarrat.
Arbetet i barn- och utbildningsnämnden får inte tappa fart. Det var huvudorsaken, enligt den moderate fullmäktigegruppledaren Anders Helderud, till att Christin Rampeltin Molin utsågs till fullmäktigegruppens kandidat som Roger Psajds efterträdare. Formellt är det kommunfullmäktige som inom en snar framtid kommer att godkänna nomineringen. Efter bara ett drygt år på viceordförandeposten i kommunstyrelsen kommer således Rampeltin Molin att få ytterligare en jätteuppgift.
I barn- och utbildningsnämnden finns totalt åtta moderater, Roger Psajd inkluderad - fyra ordinarie ledamöter, fyra ersättare. För att verkligen inte tappa fart borde givetvis någon av dessa som redan är inkörda på ämnet och i arbetet varit förstahandsvalen för uppgiften. Nu blir dessutom kretsen av toppmoderater i kommunen mindre, makten koncentreras till färre personer. Det är i grund och botten att beklaga.
Huruvida detta var ett klokt val av den moderata kommunfullmäktigegruppen får framtiden utvisa. Men ett starkare stöd från gruppledaren kunde vara önskvärt. På en rak fråga, vid gårdagens presskonferens, om Christin Rampeltin Molin kommer att vara nämndens ordförande fram till valet 2014 gav gruppledaren Anders Helderud ett svamlande ickesvar. Tack vare Rampeltin Molin själv, kokades svaren på frågan ner till att det är en permanent lösning med henne på ordförandeposten i bun.
På en sådan fråga finns ingen anledning för gruppledaren att sväva på målet. I sådana lägen gäller det att sluta upp och vara tydlig när man har gruppen bakom sig. En lösning är antingen permanent eller temporär. Om någon ska visa sitt odelade stöd för en nyss nominerad, så är det väl gruppledaren själv!
Det var inte särskilt länge sedan kommunalrådet Hjalmarsson i en debattartikel här i VT självrannsakade sig och bland annat fokuserade på tidsaspekten. Nu får hans högra hand ytterligare en betungande post att hantera. Den tämligen anonyma politiska tillvaro Rampeltin Molin fört i skuggan av Hjalmarsson har hon nu alla möjligheter att sätta sin färg på. Nu finns ett tydligt och dessutom mycket omdebatterat sakområde att sätta sig in i, att föra ut och debattera. Profileringsmöjligheterna är med andra ord mycket goda.
Med tanke på att Rampeltin Molin redan har ett tungt kommunpolitiskt uppdrag som breddas med ytterligare ett och dessutom i en tid av ekonomisk kris, är frågan om hennes beslut att också tacka ja till bun-ordförandeposten var modigt, våghalsigt eller dumdristigt. Framtiden bär svaret.