Ny Demokrati har krävt nyval. Som om ett maktskifte bara två år efter Ny Demokratis storförlust 2009 vore boten på den ekonomiska krisen, inte de drastiska åtgärder som genomförts och föreslagits av premiärminister Georgios Papandreou, ledare för socialistiska Pasok.
Huruvida partierna kallar sig höger eller vänster är ointressant. De bär båda ansvar för Greklands elände. Läget är ännu värre än det var i Sverige i början av 90-talet. Att våra S-ledare då innerst inne insåg att de själva hade skuld till krisen underlättade samling för landets bästa. Detsamma, påpekar Borg, var möjligt i Lettland, vars historia sannerligen inte varit lättare än Greklands. Grekerna har som bekant en vana att skylla ifrån sig.
Även i Irland och Portugal, andra aktuella krisländer, verkar partierna förmå sätta nationens intresse framför det kortsiktiga, att inneha "makten". Vad den nu kan vara värd. Såvida det inte som i Grekland genom skiftena under åren skulle fortsätta handla om att dela ut fina jobb till kompisarna och deras barn.
Ny Demokrati är inte ett namn som ger bra vibrationer i Sverige. Men Moderaternas grekiska systerparti fanns långt före Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters skapelse var påtänkt. Partiets bildades 1974 som stöd åt Konstantin Karamanlis, Greklands störste statsman under andra halvan av 1900-talet. Denne högerpolitiker fick uppgiften att leda landet bort från den dystra perioden av militärdiktatur, från 1967. Till honom knöts förhoppningar om både stabilitet och förnyelse.
Men det blev bara ytligt av den saken, under följande regeringar av partier som våra socialdemokrater och moderater betraktat som systrar och bröder.
Tyvärr har teori och praktik gått vitt isär. Greklands verklighet blev inte vad man hoppades på när människor med god vilja försökt modernisera och förbättra ett land fast i klientelismens träsk: "Kliar Du mig på ryggen så kliar jag din." Ekonomin behöll utvecklingshämmande regler med rötter i forna tider och vår tids nationella socialism. Företagen kunde därför inte möta globaliseringens nya konkurrens. Lönerna för samma jobb hamnade skyhögt över dem också i grannlandet Turkiet.
Greklands ledare har svikit sitt land, och oss andra i EU. Men "Greklands sak är vår". Om inte annat på så sätt att grekerna lär oss en läxa, genom att göra bort sig så totalt - och tillåtas göra det.
Förvillade greker må kasta sten. De allra flesta greker gör det inte, fast de hamnar förstås inte i rubriker och på bild.
Vi bör också avstå. För vi bor tillsammans i ett glashus.