Uppätna skördar, sönderbökade åkrar, gräsmattor och kyrkogårdar, skogsskador samt trafikolyckor. Vildsvinens framfart i riket har varit explosionsartad och har fört med sig en oacceptabel mängd problem.
Återetableringen av vildsvinen på 1980-talet var kontroversiell, då fanns det endast ett par hundra individer. Nu består stammen av ungefär 175 000 vildsvin.
En undersökning från Södermanlands län visar att vildsvinen under 2009 orsakade skador på jordbruket för 17 miljoner kronor. Vad kostnaden är för hela riket vet vi inte men den är uppenbarligen alldeles för hög.
Den växande vildsvinsstammen har även fört med sig ett växande antal viltolyckor. Utöver de mänskliga kostnaderna och det lidande som det kan föra med sig innebär det även stora offentliga kostnader. Det sker ungefär åtta sådana olyckor varje dag. En sådan olycka kostar i genomsnitt samhället 98 000 kronor. Totalt innebär det en kostnad på 290 miljoner årligen.
Jakten på vildsvin har ökat. Problemet är att de fortplantar sig i en kaninliknande hastighet. En av få ljusglimtar i sammanhanget är det delbetänkande, ”Vildsvin och viltskador” som Jaktlagsutredningen lämnade över till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) i måndags.
Håkan Larsson, särskild utredare, visar att han förstår såväl situationens allvar som var problemen bäst löses. I första hand förespråkar han frivilliga, lokala överenskommelser mellan markägare och jägare för att få bukt med det stora problemet: stödjande utfodring.
Utfodring kan ha skilda syften och det är glädjande att utredningen inte föreslår ett förbud av varken avledande utfodring eller åtling (utplacering av föda för att locka dit viltet i jaktsyfte). Dessa är båda viktiga verktyg för att å ena sidan minska svinens skadeverkan, å andra sidan underlätta jakten av dem.
Stödjande utfodring däremot är inget annat än ett gissel. Den överflödande tillgången på föda stärker vildsvinsstammen ytterligare och medför att fortplantningen kommer igång extra tidigt efter hårda vintrar. Förslaget att förbjuda det under vegetationsperioden är bra men kunde ha gått ännu längre.
Utredningen föreslår även förenklingar för kameraövervakning av åtelsplatser. Ett både välkommet och behövligt initiativ. I dag behöver den som använder sig av en åtelskamera egentligen söka tillstånd för den. Utredningen föreslår att tillståndskravet ska ersättas med anmälningsplikt samt att ansökningskostnaden bör sänkas från nuvarande 3 700 kronor till 700 kronor för privatpersoner.
Kameraövervakningen är en viktig del av en effektiv vildsvinsjakt och det nuvarande regelsystemet har inte varit i närheten av att fungera. Det har varit både för dyrt och för krångligt vilket har lett till en stor mängd otillåtna kameror – ett olyckligt kvitto på reglernas stora brister.
Nu är det upp till landsbygdsministern och regeringen att omsätta utredningens slutsatser i verkliga förändringar. Det bör göras så snart som möjligt. Vildsvinen vilar inte på sina lagrar och det kan inte politiken heller göra.