När det gäller demokratifrågor, familjepolitik och småföretagarepolitik står åtminstone delar av miljöpartiet närmare de borgerliga än de röda.
Den ideologiska närheten hamnar dock i skuggan så fort man börjar tala om ekonomi. I det svenska miljöpartiet finns alltjämt tankar om ett samhälle utan tillväxt.
Något som inte låter lockande för de som gillar till exempel en fungerande välfärd. Partiet straffar ut sig som alternativ därför att man inte föreslår en verklighetsgrundad politik. I Tyskland ligger det gröna partiet längre fram i utvecklingen än svenska. Gradvis har "die grünen" anpassat sin politik. I dag är man inte bara en idéspruta, utan kan också göra anspråk på den politiska makten, utan att ifrågasättas för bristande seriositet. Förvandlingen har skapat ett läge där det gröna partiet är kapabelt att ta röster från de tyska kristdemokraterna i deras egna kärnländer. I Stuttgart pågår en strid som handlar om bygget av en ny järnvägsstation - Stuttgart 21. Situationen utnyttjas av de gröna som lyckats associera sig med proteströrelsen. Tyskland är vant vid utomparlamentariska aktivister. Men den här gången är situationen ganska annorlunda eftersom det inte handlar om studenter eller yrkesprotestanter. Människorna som engagerat sig i Stuttgart 21 frågan är ofta välbärgade och medelålders. De lokala makthavarna i delstaten Baden-Würtenberg har uppenbarligen missat den politiska sprängkraften som ett ingrepp i ett kulturlandskap kan ha. Bråket ser ut att leda till att många kristdemokratiska väljare går över till att rösta på de gröna. Delstatsval kommer snart att hållas och om kristdemokraterna backar kommer det få konsekvenser för balansen i förbundsrådet och därmed för Merkels möjlighet att regera. Det kan bli det första exemplet där det politiska initiativet i ett land skiftar på grund av en väljarström från borgerligt till grönt. Tyskland och Sverige är förvisso två skilda politiska kulturer. Men olikheterna mellan partisystemen är inte större än att det tyska exemplet ger underlag för att reflektera över vilka utvecklingar som är möjliga i Sverige. Gröna frågor är viktiga också för svenska väljare, både till höger och vänster. Miljöpartiet kan vinna på att röra sig mot höger och profilera sig som ett parti med gedigen respekt för liberala värden och marknadsekonomi. Moderaterna, eller ett annat alliansparti, skulle kunna tjäna på att förtydliga sina gröna ambitioner. Kanske har Reinfeldt redan kommit en bit på väg. Till exempel kan utnämningen av Sofia Arkelsten till partisekreterare ses som ett försök att mota Olle i Grind. Även i Sverige kan det bli en kapplöpning om ett växande antal blågröna väljare.