I samband med omdaningen av ledarsidorna, var vi särskilt måna om att återinföra våra opinionskolumnister. Den stora frågan var bara vem som skulle axla uppgiften och på vilken krok vi skulle hänga upp alltsammans.
Ganska snart insåg vi att våra politiker redan har sitt givna utrymme på tidningens debattsidor och är det någonting det finns gott om i tidningen, så är det partipolitisk opinionsbildning. Vad som däremot har saknats, är lokala perspektiv på livet i kommunen som kommer utanför partipolitiken. Hur skulle vi då få tag på kolumnister som tillsammans kunde ge en heltäckande bild av livet i Tjust? Efter många diskussioner kom vi fram till att det inte vore en helt dum sak att söka sig till det gamla ståndssystemet.
Ständerna växte nämligen fram under medeltiden och kan bäst beskrivas som ett slags politiska men också kulturella klasser. Bäst känner man kanske igen dem genom indelningen adel, präster, borgare och bönder som för samtidsmänniskan blivit bekanta genom dammiga historieböcker från grundskolan. Emellertid är ständerna mer än så. I Sverige utgjorde ständerna riksdagen från reformationstiden och var tänkta att tillsammans representera samhället i sin helhet.
Med tiden kom dock ståndssystemet att halka efter samhällsutvecklingen och avskaffades slutligen i samband med tvåkammarriksdagens införande 1866. Dess slopande kan betraktas som något av en symbol för det moderna samhällets framväxt och genombrottet för demokratin, dryga halvseklet senare.
Den intressanta frågan är förstås var människorna bakom ständerna tog vägen? Kom de självägande bönderna, städernas köpmän och borgare, det predikande och bildningsvärnande prästerskapet och den makt- och samhällsförvaltande adeln att spridas för vinden i takt med samhällets modernisering, eller finns de på ett eller annat vis kvar ibland oss?
Faktum är att de inte bara existerar utan rent ut av frodas i vår samtid, särskilt i en bygd som Tjust. Dagens bondestånd kan med enkelhet översättas den evigt stretande landsbygdsbefolkningen som kämpar för en dräglig tillvaro, långt bort från städernas bekvämligheter. Borgarna utgörs av stadsbornas flitiga handlare och passionerade kulturprofiler som får Västervik att blomstra. Prästerskapet finner vi inom dagens religiösa samfund och bland alla de som på ett eller annat sätt hjälper oss på vägen mot att finna mening i tillvaron. Till och med adeln finns ibland oss, även om den i dag kännetecknas lika mycket av de politiska, ekonomiska och administrativa eliter som styr dagens demokratiska institutioner.
Med den insikten behövde vi inte söka särskilt länge för att finna fyra, lika givna som lokala, representanter för de fyra ständerna, nämligen turismföretagaren Peter Göransson i Tofvehult, bokhandlaren Malin Wall i Västervik, prosten Claes-Göran Thorell i Hallingeberg och greve Wolter Stackelberg i Edsbruk. Från och med i dag kommer de att dela med sig av sina samtidsbetraktelser av såväl de stora som små frågorna i Tjust. De är ett varmt välkommet tillskott till ledarredaktionen som tillsammans kan ge en bild av, ja, vårt samhälle i sin helhet.
Först ut i denna kvartett blir Wolter Stackelberg, greve och godsägare som i sitt första alster visar varför det är långt ifrån ett långsökt påstående att vårt samhälle, på sitt egenartade vis, fortfarande befolkas av adel, präster, borgare och bönder.