Folksagan om skräddarmästaren som gavs i uppdrag att sy en rock men vars slutprodukt inte bidde något annat än en tumme, är plågsamt överanvänd för att skildra storartade löften som mest mynnar ut i ingenting. Men som allegori är den onekligen passande när det kommer till frågan om Gotlandsbåten.
För andra gången i ordningen har bolaget beslutat att skjuta upp sina avgångar från Västervik. Denna gång till början av juli. Orsaken är försenade stabilitetskontroller av fartyget M/V Västervik i den grekiska hamnen Pireus. Konsekvensen är att alla som bokat biljett inför den så viktiga Almedalsveckan, nu får slåss om det sinande antalet platser hos den konkurrerande färjeverksamheten i Oskarshamn. Onekligen en något pinsam start för Gotlandsbåten som bröstat sig i media om hur man med lägre pris och säkra avgångar ska tampas mot det statligt subventionsmatade Destination Gotland.
Förhoppningsvis lyckas bolaget rida ut stormen och det svidande inkomstbortfall som förkortandet av den redan korta sommarsäsongen medför, något de själva är övertygade om. Saken är bara den att förseningarna inte enbart är en fråga om Gotlandsbåtens kapital, det är även en fråga om Västerviks.
Kommunalrådet Harald Hjalmarsson (M) har rest land och rike runt för att sprida ordet om det förträffliga med Gotlandsbåten. Allt med motivet att färjeförbindelsen kommer med de ädlaste gåvor till kommunen, i form av fler turister och gästnätter. Kommunledningen har varit så säker på sin sak att de även öppnat skattebetalarnas plånböcker. Kommunfullmäktige beslutade tidigare i våras att upprusta hamnområdet för nära sex miljoner kronor och man bidrar årligen med ytterligare en miljon kronor för att marknadsföra kommunen som turistmål, men i samma slag Gotlandsbåten. Allt som allt dryga nio miljoner kronor, indirekt riktade mot att underlätta företagets verksamhet. Det är en rejäl investering som dess finansiärer, kommuninvånarna, kan förvänta sig att inhämta ett och annat vitten ifrån.
Men så länge hamnläget står tomt uteblir alla eventuella turistnätter från färjetrafiken. Då blir det inte tal om någon tillväxt för besöksnäringsföretagen. Då blir skattekronorna inte en fråga om investeringar, utan utgifter för en verksamhet som hittills bara kommit till uttryck i papper och lovordande kommunalråd.
Harald Hjalmarssons engagemang för näringslivet och kommunens ambitiösa strategi att öka turismens omsättning med 75 procent till 2020, är på det hela taget tillgångar för Västervik. Projektet Gotlandsbåten har dock blivit så nära sammankopplat med orten att förseningarna inte bara drabbar företagets varumärke, utan också kommunens. Det är inte tal om något nytt Holiday club, men episoden visar bättre än någon annan på de problem som kan uppstå när kommuner springer ärenden åt enskilda företag.
Nog är det många som hoppas att lärdomarna från den gamla multihallen levet gott i kommunledningens minne under det fortsatta samarbetet med Gotlandsbåten.
M/V Västervik anlöper om en dryg vecka till Lucerna, hoppas vi. Låt oss likafullt hoppas att de strandsatta färjepassagerarna inte lämnar Västervik likt den lille mannen i folksagan om skräddarmästaren: med att tacka för sin tumme, som egentligen skulle ha varit en rock, och aldrig komma igen. Det skulle vara synnerligen dåligt investerade miljoner.