Det är en nidbild av oss som sprids av Folkpartiet! Så kommenterade Miljöpartiets ekonomisk-politiske talesperson Per Bolund integrationsminister Erik Ullenhags (FP) kritik av de grönas komplicerade relation till tillväxt, under den första stora valdebatten i SVT (10/8).
Temat var arbetsmarknadspolitik och själva citatet fälldes under den del som behandlade hur man bäst ökar antalet arbetstillfällen på svensk landsbygd – en av valets mest intressanta frågor, om en dagstidning på landsorten får säga sitt.
Bolund menar att man inte hittar någon tillväxtfientlighet inom MP. Nej, det är blott ett blått missförstånd. Hans parti vill bara problematisera frågan om vad det är för en ekonomisk tillväxt man vill ha på svensk landsbygd. När de gamla trötta borgarna tjatar om kärnkraft och skattesänkningar, då vill MP att industrin ska ”ställas om” för att producera vindkraftverk och förnyelsebar energi – framtidens sektorer om man ska tro Bolund.
Säg; hur talande är inte detta tal om landsbygden för den skiljelinje som löper mellan den urbana vänsterns romantiska föreställningar om världen utanför tullarna och den inte fullt så iögonfallande värld som utgör verkligheten?
Hade den ”nya tidens” gröna industrier varit den odiskutabla affärsidén framför andra, så hade varenda bruksort redan svämmat över av biobränslefabriker – så simpel är i den meningen marknadslogiken. MP kan förstås med hjälp av skatt tvinga eller stimulera företag att producera gröna produkter, men det är knappast någon hållbar lösning för att kompensera partiets ständiga överskattande av marknadens efterfrågan på desamma.
Samma önsketänkande ger sig till känna när partiet under debatten lyfter tåg som lösningen på de transportproblem som hemsöker svensk industri. Visst finns många goda argument för att rusta järnvägen, men att bistå näringslivet är inte ett av dem.
De flesta godstransporter sker på sträckor som inte kan överföras till räls, hur förträffligt det än skulle vara. Företagen är istället beroende av vägnätet. Med MP vid makten väntar dock kilometerskatt på transportfordon och höjd dieselskatt på nära en krona för de redan hårt pressade åkerierna. Skatter som oavkortat skulle leda till färre åkare och högre priser för de som håller sig kvar på marknaden, med ökade kostnader för transportberoende företag på landsbygden som följd.
Hur den gröna viljan ibland leder till rent verklighetsförakt gör sig också påmint i partiets återkommande krav på avskaffad kärnkraft – även det ett angeläget ämne under debatten. Exemplet från det tyska kärnkraftsmoratoriet visar att det inte är vindkraft, utan kol och rysk gas, som blir det reella alternativet för att upprätthålla konkurrenskraftiga priser på energi. Med tanke på kolens smutsighet och gasens osäkerhet kan de omöjligen ses som substitut till kärnkraften och det sista industriföretagen har råd med är energipolitiska experiment av den sort som förespråkas av MP.
Landsbygdens företagare behöver asfalt, billig energi och pengar på banken för att kunna växa. Det är förstås en vardagsgrå bild av ekonomisk tillväxt som inte alls motsvarar den komplicerade analys av begreppet som efterfrågas från den gröna storstadsvänsterns Södermalmsbelägna parnass, men det är likväl den krassa verkligheten.
Därför visar söndagens debatt att vägen till fler arbetstillfällen går genom att bespara det lokala näringslivet miljöpartistisk landsbygdsromantik.