Ledare: Bäst på ryssar

Sveriges politik gentemot Ryssland är fullkomligt obegriplig, enligt Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för Socialdemokraterna, i riksdagens utrikesdebatt 17 februari.

Västervik2010-03-09 00:00
Bo Ture Larsson/SNB
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Förhoppningsvis begriper Ahlin lite bättre, efter Fredrik Reinfeldts och Carl Bildts besök i Moskva på tisdagen. Dagordningen är ambitiös, med allt från villkoren för svenska företag i Ryssland till mänskliga rättigheter och Afghanistan.Apropå mänskliga rättigheter, den fråga som vid sidan av aggressionen mot Georgien i augusti 2008 bidragit mest till att förmörka vår bild av dagens Ryssland, hyllades Medvedev, när han i förra veckan besökte sin kollega Nicolas Sarkozy i Paris, som "mästare i rättsstat och mänskliga rättigheter". Lika entusiastiskt uttrycker sig inte Sveriges företrädare. Det saknas anledning. Medvedev må säga bra saker, men han har svårt att göra avtryck. Det sägs att Medvedevs publik är väst och Rysslands elit. Putin vänder sig till vanligt folk. Och det står alltjämt på Putins linje, att makt, om den levererar brödet för dagen, går före rätt. Ryssland är å ena sidan ett land som bryter loss delar av ett grannland (Georgien) och gärna flyttar fram sina positioner i riktning Sovjets gamla gränser, om tillfälle ges. Å andra sidan är Ryssland bättre än det varit sedan den förra liknande perioden för 100 år sedan, när fönstret mot frihet och demokrati öppnades på glänt, för att sedan smällas igen av Lenin och Stalin. Stormakter har sina egenheter, oavsett om de är på upp- eller nedgång. I relationen med Kreml måste Sverige vara smart, för vår egen och ryssarnas skull. Så mycket hjälp är inte att hämta där den borde finnas. EU är splittrat, det framgår exempelvis av Medvedevs besök i Paris. Frankrike vill till Ryssland sälja krigsfartyg av ett slag som enligt en ledande rysk militär skulle ha underlättat invasionen av Georgien, om Ryssland haft dem då. Mot löfte om mer rysk gas i framtiden köper Frankrike in sig i den rysk-tyska gasledningen Nord Stream genom Östersjön. I gengäld får man mera rysk gas i framtiden. Den estniska tidningen Postimees skriver att det som för Paris kan se ut som en framgång är en mardröm för Tallinn, Riga och Vilnius. Här vill man för sin säkerhets skull minska beroendet av Ryssland. Frankrike, Italien och sedan många år Tyskland har rakt motsatt linje. De ser säkerhet i ömsesidigt beroende. Med så olika attityder är det klart att EU:s allmänt efterfrågade gemensamma politik mot Ryssland bara kan handla om självklarheter. Så nog finns det plats för Sverige att agera. Exempelvis genom att åter höja biståndet till människorättsförkämpar - efter det starkt kritiserade, och här har Ahlin rätt, obegripliga beslutet att dra in det. Genom att diskutera villkoren för svenska företag i Ryssland, deras kamp för att slippa sjunka i korruptionsträsket. Och genom att visa förmåga att värna sitt eget territorium.