Att tiga är guld?

Ett stort antal av ledamöterna i kommunfullmäktige (KF) har inte yttrat sig en enda gång på mötena under 2011, det kunde VT berätta i går.

Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX

Västervik2012-01-31 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Att kartlägga hur många gånger respektive partiföreträdare i kommunens högsta beslutande organ har talat vid KF-mötena är givetvis inte det enda sättet på vilket man kan mäta politiskt engagemang bland kommunpolitikerna. Men det är ett sätt, och i detta fall signalerar det hur det står till med debattlustan och viljan att publikt föra debatten om kommunens framtid.

Att så många som mer än var tredje ledamot i KF inte yttrat sig i talarstolen på något möte under förra året och att flera av de ledamöter som yttrat sig endast gjort det ett fåtal gånger, visar att politikerna själva nedvärderar betydelsen av och tyngden i KF. Det är förstås i kommunstyrelsen debatten försiggår och besluten fattas - bakom lyckta dörrar. Det krävs säkert förändringar i regelverk för att åter lägga tyngden i fullmäktigeförsamlingen - det folkvalda organet. Men politikerna kan själva välja att i större omfattning debattera i KF. Givetvis skulle detta kunna bidra till en vitalisering av kommundemokratin.

De två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna, som tillsammans har mer än 70 procent av rösterna bakom sig, har partigrupper där många av ledamöterna är en samling tysta röstboskap som efter inläsande av handlingar endast trycker på voteringsknapparna för att markera närvaro och stödja partilinjen.

Men mest häpnadsväckande är dock att de borgerliga småpartierna säger så lite i fullmäktigesalen. Med undantag för Centerpartiets 6,4 procent i senaste valet, vilket var ett oerhört lågt kommunresultat för detta parti, ligger röstsiffrorna för VDM, Kristdemokraterna och Folkpartiet mellan 3,5 och 2,5 procent. Marginalen till ett liv utanför KF är alltså inte särskilt stor för något av dessa partier. Det går att skylla på att man är ny i KF, det går att peka på Moderaterna och säga att de är så dominerande att möjligheterna är mindre att synas nu än tidigare.

Men det är långtifrån hela sanningen. Ledamöterna har själva ett eget ansvar att synas och vilja bli sedda. Partierna som sitter i kommunfullmäktige har fått ett uppdrag av väljarna - deras åsikter och värderingar borde synas i den högst beslutande församlingen. Men det kan ju givetvis också vara så att dessa partier saknar idéer för Västervik och därmed också ett existensberättigande i KF. I dagsläget verkar detta inte vara en helt orimligt tolkning.

Under förra mandatperioden diskuterades ett minskat antal ledamöter i kommunfullmäktige. Då var antalet ledamöter i fullmäktige hela 63 personer - två fler än i rikets tredje största stad Malmö. I samband med valet 2010 bantades KF till 57 ledamöter. Också detta antal kan med fördel bantas, inte minst statistiken i gårdagens VT talar för att denna debatt måste hållas vid liv.

Att vara en aktiv fullmäktigeledamot garanterar inget omval i KF, varken för partiet eller den enskilde ledamoten. Men att inte synas, eller att bara pliktskyldigt titta upp i talarstolen någon enstaka gång, borgar definitivt inte för att väljarnas intresse för partiet eller ledamoten ska öka.

Kommunpolitik handlar om att ta ansvar och sluta upp bakom partiprogram och allianssamarbeten. Men det handlar också om den enskilda kandidatens vilja att visa vad man vill åstadkomma med sitt mandat - och inte minst om att värna vår demokrati.

När folkpartister, kristdemokrater och VDM:are på kvällen den tredje söndagen i september 2014 ser att de mist sina mandat i KF, är det nog endast de själva som står där med förvånade miner. Då är det definitivt inte särskilt konstruktivt att skylla på orutin eller på att Moderaterna tar stor plats.